Jag är aningens arg. På vädret och regnmolnets dåliga planering. Inte precis sådär jättekul att hamna mitt i ösregn när man bara är halvvägs hem. Kan säga som så, att jag inte det minsta önskade en evighetslång väg -skulle inte vara helt fel med en obefintlig!

Så nu är mina kläder plaskvåta och jag fryser som jag vet inte vad. Då är det kalasbra med nykokt nyponsoppa som jag precis rört ihop efter finfina instruktioner från både mormor och farmor. Väldans tur att jag lyckades!

Annars så har dagen idag varit helt okej, samhäll-svenska-lunch-musik-biologi. Även om jag kände mig ganska så lost innan jag fått i mig lite kaffe.. är det teckan på beroende? hum..  Vi fick också tillbaka den första läsloggen från boken som vi läser. Blev väldigt glad men även aningens besviken. Hon sa helt enkelt att det var välskrivet och med bra balans mellan referat/egna tankar/citat. Ingen mer, inget att förbättra, inget att tänka på. Kalasbra rakt igenom förutom en boktitel som jag glömt skriva med stor bokstav. Ahaaa? nu kommer det svåra, att göra lika bra ifrån mig på andra loggen och tredje och fjärde, utan att riktigt vet vad det var som gjorde den fullständig. Men antagligen så var det väl bara så; välskrivet och med bra balans mellan referat/egna tankar/citat.

Hmpf.. imorgon ska hon allt få förklara sig liite mer!


Nu har jag sisådär en timma på mig innan jag ska ut i ösregnet igen och cykla till kyrkan. Mässa och sedan café-förberedelser på församlinghemmet, yey! Jag som egentligen hade behövt plugga massa matte och spanska. Fast ska jag vara ärlig, så hade jag nog ändå inte orkat..

Jag känner mig som en mördare, sådär lite barbarisk och elak. Det är liksom främlingsfientlighet på hög nivå att bara utrota små filurer man inte ens gett en chans. Som mina fina söta dammråttor. De bara låg där fridfullt och gjorde absolut inget fel, för hur kan man göra fel när man bara är? Så kom jag där med dammsugaren och utrotade hela släkten. Bara sådär. Utan att fråga. Utan att säga hej. Eller i alla fall bett dom flytta på sig. De var chanslösa, och nu får jag nästan lite dåligt samvete..

men men.. hur som helst så är det rent under sängen!

W h a t  w o u l d  M u m  D o ?

Ä r  d e t  i n t e  e n  h e l t  u n d e r b a r  d a g  i d a g ?

En sådan där otroligt sällsynt vacker torsdag. Men kan inte komma på varför. Är det regnet som jag missade med ett par minuters marginal? Kan det vara för att jag idag hade mattetest och att det kändes ganska så någolunda kalasbra? Eller att jag lämnade matteböckerna i skolan för första gången denna veckan? Möjligen att jag bara haft två lektioner idag och slutade vid ett? Kanske för att vi EU-freaks fick träffa våra blivande lärare imorse?  Eller är det för att min helg redan har startat? Att jag liksom är helt ledig imorgon? Kan kanske vara för att mitt självförtroende idag ligger på toppen av alla tiders? För att solen skiner? För att himlen är blå lite var stans?

Eller bara för att idag är idag och att det är en väldans bra dag?

I en vecka har mina elaka förkylnings-virusar hängt sig fast, och nu vill de bara inte släppa taget. Fast om jag ska vara ärlig, så har jag kanske varit lite för snäll och gjort det lite föör lätt för de små elakingarna. Men jag trodde faktiskt att det slulle hjälpa med lite musik och vilt dansande, och det gjorde det! I alla fall så kändes det så just då just där, aningens värre dagen efter. Men jag tycker helt enkelt inte om att behöva anpassa mig efter en jäkla förkylning.. jag vill kunna leva mitt liv ändå!

Men just idag blev det lite för mycket. Så istället för att sitta på ett tåg mot Göteborg och flera timmars väntan på Mr Hellström, sitter jag fortfarande hemma med filt och ett stort glas te. Men eftersom jag har världens bästa paranteser, lyckades jag övertala de till att tillbringa en kväll på Liseberg. Vilket gör att jag ändå kommer upp och får se Håkis, även om det blir aningens för sent för att kunna tränga sig längt fram. attans

Hela NVEU09 med skridskor på fötterna idag på idrotten. Ramlade inte en enda gång förutom då vi skulle göra ett snyggt glid-fall med flit. Lyckades även med att göra en köttbulle, åka slalom, åka baklänges, göra bubblor och en liten liten pirruett. Jag är säker på att Maia hade varit stolt! ;)



Bild ett, påväg ner till en köttbulle
Bild två, liggandes på mage efter ett snyggt glid-fall på vänster sida

live @ Nolltrefem, Halmstad

J a g  h a r  v a r i t  l i t e  o f f  p å  s i s t a  t i d e n . 
Vet inte varför, det har bara blivit så.

Jag har inte tid att bli sjuk, så jag såg till att ta mig lite tid från De Heliga Studierna. En timma från svenskan och en från spanskan.. det kan ju inte skada sådär värst mycket?

Så idag har jag gjort precis vad man inte ska göra om man vill kunna sova ikväll, men kan det stoppa en ovälkommen förskylning så är allt tillåtet! Och att sova nästan fyra timmar mitt på dagen och dricka två stoora glas med kaffe är riktigt trevligt!

Ikväll är det återhämtning som gäller. För imorgon är det maraton-plugg på schemat, eftersom jag ändå inte är pigg nog för idrott, och det är den enda lektionen vi har. Så jag steker nu massa pannkakor, för att sedan äta en massa pannkakor. Och kanske är det just pannkakor som är nyckeln till tillfriskning? Det och glad musik i mängder? man kan ju i alla fall hoppas!

- Kom och dansa med oss


M i n  v ä n  C a r l - m a g n u s  h a n  v i l l e  b l i  e n  s t o r  p o e t
O c h  l i k s o m  s k r i v a  s å n t  s o m  i n g e n  a n n a n  s k r e v
H a n  s a t t  p å  t a k e n  h a n  v a r  g l ö d k o l s h e t
o c h  h a n  r u v a d e  p å  s i n  h e m l i g h e t

LÖRDAG . NU . TACK!

Vilken toppendag! Solen skiner och jag är allmänt lycklig, utan någon speciell anledning. Att jag dessvärre har en stor hög läxor att göra spelar liksom ingen roll. Inte ens att jag på fredag ska lämna in en liten reflektion om expositionen i en bok som jag inte börjat läsa än. Eller att jag borde stansa in hur index fungerar i min matte-hjärna.

Så nu ska jag koka lite te och börja läsa boken Ett öga rött, av Johan Hassan Khemiri, så att jag ikväll kan börja slänga ihop en bländande reflektion om bokens första meningar.. : I dag det var sista sommarlovsdagen och därför jag hjälpte pappa i affären. Först vi fyllde skyltfönster och klistrade reaprislappar och sen vi plockade nya varor. På lagret det var fullaste kaos med dammhögar och spindelväv på hörnen.

Och nej, jag har inte skrivit av fel. Det ska vara så. Irriterande språk, jag vet, men ändå så intressant. Det verkar vara en tippeli-toppenbok, här ska det  r e f l e k t e r a s !

Idag har det inte varit en vanlig dag. Det är min bästa väns födelsedag och nästan precis 16 år sedan vi för första gången träffade varandra. Det går inte att beskriva hur mycket hon betyder för mig. För det är något speciellt. Något så mycket mer än bara vänskap. Något som aldrig kommer att brytas. Det är tokigt hur mycket vi har gemensamt. Alla minnen vi delar. Knepiga internskämt som inte äns vi själva förstår oss på, men som gör att det räcker med en blick för att båda ska vikas dubbla av skratt. Hon är den som känner mig allra bäst, och ibland undrar jag om hon inte tillochmed känner mig bättre än vad jag gör själv. Hon är den som kan vända den värsta dagen, till att bli den bästa. Och sätta ord på mina tankar, när jag inte själv vet vad jag vill. Hon är helt enkelt den Bästa av de bästa.


Biffen, Karlsson, Klenis - J o h a n n a !

Kvällen har varit kalaskul, men nu är jag trött och har värsta huvudvärken. Massa nytt och trevligt folk och bra musik för en gångs skull. Nu ska jag soooova!

tack tack tack, till alla söta NVEU09:are och de som gjorde denna kväll lyckad!

Idag hade det inte gjort något om vägen hem var evighetslång. Vinden i håret och Håkan Hellström, då har man allt som man behöver. Det skulle vara helt okej om vägen aldrig tog slut, om den bara fortsatte och fortsatte till evigheters evighet. Eller, kanske i alla fall till slutet på evigheten. För det måste ju ändå vara ganska så långt. Om det nu finns något slut på evigheten, och hur man nu mäter en evighet.  

om vägen bara fortsatte och fortsatte..

Jag är otroligt stolt över mig själv. Tydligen har jag fortfarande en hel del kvar att lära om mitt beteende, eftersom jag faktiskt hade lite självsdiciplin kvar. I två timmar har jag suttit med mina söta ekvationer. Tänk att matte kan vara så jäkla kul! Jag satt där och räknade i takt med Bowie på högsta volym, förutom i du du du du-du du-du-du:et i Rebel rebel, inte såå lätt att koncentrera sig på siffrorna i boken när man headbang:ar ;) Det är inte riktigt klokt, men jag blir så himla glad av matte, åtminståne när jag lyckas lösa ett tal som jag först inte alls tror att jag ska lyckas med. Det blir en sådan adrealinkick som lätt mäter sig med att åka Kanonen på Liseberg. Går liksom inte att förklara, jag blir helt lyrisk och börjar snacka med mig själv. Sjunger med lite extra i låten, som om jag hittat några skumma svampar i skogen. höhö. Antar att det är såhär det är, att vara natur-nörd. En människa som hade kunnat plugga matte bara för att det är så förbaskat kul, för att hitta lösningar och lösa problem. I så fall så är jag en stolt nörd. Stolt för att vara just nördig. För är inte det en väldigt bra egenskap?

Nördighet åt folket, vetja! ;)
jeaä!