Det är redan mitten av augusti. Tänka sig. Tokigt. Sommarens sista dagar flyger iväg som maskros-frön i vinden. Jag räknar ner. Fjorton dagar kvar i Halmstad. Om två veckor sker mitt livs hittills största förändring. Mitt äventyr. Rysningar. Så mycket jag vill hinna med tills dess. Så många fina att träffa. Så mycket att fixa. Stanna tiden? det känns som en fin idé. Som jag har längtat. Men nu går allt lite för fort fram. Så plötsligt. Fjärilar i magen. Tusentals. Och de lär inte bli färre. Idag har jag häckat inomhus hela dagen. Borde kanske ha tagit vara på sommarlovets sista söndag. Men istället blev det en dag helt utan planer och måsten. Sommarlovets sista sådan. Vinkade av världens finaste syster. Göteborg är fint. Att ha en syster i Göteborg är om möjligt ännu finare. Hon håller sig åtminstone på rätt sida av Sveriges landsgränser.  Lyssnar nu på sånthär och ska krypa till kojs. Imorgon är det en ny dag. Hoppas på regn.

Det är näst intill outhärdligt att vara fast i en tennishall. Särskilt när man har en galet ny
och underbart fin dator som bara väntar på att man ska komma hem och pilla på touchpaden
(som nu tillslut äntligen fungerar som den ska), ladda in fin musik och installera spännande program.
Tro mig, jag vet. Fyra timmar avklarade. Nittio minuter kvar. Gosh.

Jag ska köpa en dator. Det har jag bestämt sedan länge. Innan London, i sommar, DÅ ska jag köpa en bärbar dator. Insåg härom dagen att det är nu. NU som jag alltid har pratat om som i DÅ. Kikade igår, och blev bara mer förvirrad för varje ny modell som snubben i slips visade. Han såg rädd ut när jag berättade för honom att jag fixar med mina foton i raw. Enligt honom så fanns det bara en enda laptop i hela affären som skulle vara bra nog för det. Och varför ska en på 14" vara så mycket dyrare än en på 15? Trevligt! jag vill ju verkligen, VÄLDIGT GÄRNA lägga 10 pix på en dator! okejokej, vet att det har med efterfrågan att göra.. MEN ÄNDÅ!

- är det ens lönt att gå och lägga sig för att sova, när det redan är ljust ute?

- varför tror statoil-snubben att jag är vuxen, bara för att jag köper mjölk?

- hur kommer det sig att jag misstänker alla som betalar med 1000-lappar för penningförfalskning?

Jag är inte van vid det här, om man nu kan vara det. För ett år sedan var det så annorlunda. Tvärt om, nästan precis. Jag som trodde det var meningen att man skulle förbättras.. och nu ångrara jag att jag inte tog tag i allt ordentligt i höstas. Fullt ös medvetslös i 500 km/h. Jag ångrara att jag inte satsade 130 % och lite till, även om jag nu vet att det då var omöjligt. Att det inte funkade. Men ändå. Tänk om.

Cyklade hem och var arg. Aggressiv. Och besviken. Tur att inte någon oskyldig liten ankunge stod i min väg. Nu är jag fortfarande besviken. Och lite arg. Inte aggressiv men bestämd så att det nästan ryker ur mina närborrar -tänk Katla i Bröderna Lejonhjärta. Jag ska allt visa henne var skåpet ska stå. Kan möblera om hela skolan om det är vad som krävs. Om det är vad som behövs för att hon ska vara nöjd och säker. Jag som hoppades och trodde att det inte skulle komma något nytt nu.. att det var påväg att ta slut. Men nej. Tydligen inte. Ge mig bara fler prov, det är lugnt! verkligen!

och mina fina hjärnceller skriker efter kaffe. hade inte varit helt fel.. attans!
medan vi faller

bilder från Liseberg för nästan exakt ett år sedan,

ihoppysslat av min konstnärliga filur till vän, Cissi!

Jag hade kunnat fortsätta låtsas att jag faktiskt klarade av att lugna ner mig. Eller så berättar jag den kalasiga sanningen. Att det bara höll i sisådär tio minuter. Jag fick inte ordning. Allt smetades samman till en gojsig hög och till slut visste jag ens mina egna åsikter om genteknik. Utbrott. Jag krälade på golvet, försökte stå på huvudet, brottades med täcket i sängen. Kan säga att jag vann stort. Slog mig själv i huvudet och nu låter det som om jag är helt konstig. Mjo, faktiskt. Det är fint att ha ett runt hus. Så att man kan gå och gå och gå och gå utan att behöva stanna eller vända. Jag gick runt i en halv evighet och tänkte. Stannade vid ett papper och skrev ner. Gick lite till och skrev lite till. Tio minuter, kanske en kvart.
Kanske bara fyra.

Nu är den iallafall färdig. äntligen.