Spending my time




Fyra bilder som får sammanfatta gårdagen. Världens bästa Vikunja. Roxette. Gyllene Tider. När alla vännerna gått hem. En fin kväll.
Sådär lagom magiskt och överraskande.
hjärtat slår, det slår skiten ur mig.





Jag saknar känslan av staketet tryckt mot magen när de spelar min favoritsång. Basen som tränger in i varenda cell i kroppen. Jag saknar dina ord i mörkret. Daggen i gräset. Brännässlor mot känslig hud. Jag saknar lyckoruset. Musiken. Skratten. Pussarna. Ljudet av för stora stövlar mot en lerig stig där det en gång var gräs.Jag saknar att vakna upp bredvid gårdagens lycka. Att somna till ljudet av when we were winning som ekar mellan tälten. Jag saknar att dansa till dålig musik som just ikväll är något av det finaste jag någonsin hört. Spontaniteten. Att hälsa på alla jag möter, utan att de tycker att jag är konstig.
Jag saknar känslan av staketet tryckt mot magen när de spelar min favoritsång. Basen som tränger in i varenda cell i kroppen. Jag saknar dina ord i mörkret. Daggen i gräset. Brännässlor mot känslig hud. Jag saknar lyckoruset. Ljudet av regn mot presenning. Musiken. Skratten. Vänskapen. Saknar att vakna upp bredvid gårdagens lycka. Jag saknar friheten. Fina människor. Att alltid ha någon nära. Min hand i en fin väns hand. Ögonkontakt. Att höra ihop.
Hold on tight, you know she's a little bit dangerous.

Genrep. Smygpremiär. Kalla det vad ni vill. Leifs Lounge. Hemligt var det iallafall inte. Inte efter att det skrevs om det i hallandsposten imorse. Hur som. Roxette rockade loss på scen för första gången på ett bra tag. Mixer-snubben borde sparkas. Men annars var det fullt ös, medvetslös!
btw, det är inte Per som blivit skäggig och långhårig. Det är bara en av världens bästaste/ballaste gitarrister. Christoffer.
"Och jag flyger över gatorna vi vinglat på..
Overdosing with you






känns inte lönt att försöka beskriva med ord, bilderna får helt enkelt tala för sig själva..
1, Billie The Vision & The Dancers. 2, 3, fint festivalfolk. 4, Parken. 5, Bye Bye Bicycle. 6, Deportees.
1, Billie The Vision & The Dancers. 2, 3, fint festivalfolk. 4, Parken. 5, Bye Bye Bicycle. 6, Deportees.
Hjärtat ville fram och tillbaks. Jag ville va kvar.







Magiska dagar. Helt otroliga. Galet. Fint.
2, Hoffmaestro & Chraa. 4, Andreas Grega. 7, Gustaf Kjellvander på indiedagis.
it takes a fool to remain sane




lite såhär såg det ut en kväll i juli då jag stod i en publik full med tokigt hoppande the ark-fans..
i Fredags..

Conrad Boqvist + band spelade fina instrumentala melodier. Förbandet Huckabees var så galet bra att jag inte fick för mig att ta fram kameran..

Fin kväll med fin musik och fint folk! - Moi, Beccs, Mia och Louise
ni kan kalla mig vilsen, men jag drog fel strå.


lite såhär såg det ut förra veckan när Vincent Vicious besökte Rotundan. det var fint. väldigt fint!
Det är kärlek

Gaby and the Guns
And nothing could come in my way
Caligula väntar nog ändå.
Du säger va försiktig. Älskling, vi är på riktigt!
Good way of life
Prins Blå



Vincent Vicious !!

This Time Honey I Won't Be So Lame
Live for Haiti




Det enda man behöver är lite sympati, för att få förmågan att bry sig om och tycka synd om någon. Då krävs det inte så mycket för att man ska oroa sig och hoppas att någon som inte har det bra, ska få det bättre. För att däremot göra något åt det, krävs det så mycket mer. Att använda tid av sitt eget liv till att hjälpa, och att engagera andra till att göra detsamma. Ge utan att få något tillbaka. Det är stort. Något som alla borde bli bättre på.
Igår kväll var det fullt ös på Kåren. Välgörenhets-gala för att samla in pengar till Haitis offer, tack vare ett fantastiskt initiativ av ett gäng fina människor. Det var verkligen roligt att få vara en del av det hela, att vi i Nova Cantica fick vara med på ett hörn. En toppenkväll med MaryJet, Petter Seander och en massa kalasbra musik. T a c k .
den andra januari

Vikunja, kalasbra som alltid. på nolltrefem, synd bara att folket i publiken var så sega..