till slut.

Jag har lyckats lugnat ner mig några hekto. Nu, all fokus på kloning och genmodifierade barn. mums!

tossigt

Okej, jag har på senaste tiden insett och börjat acceptera att jag inte riktigt är normal. Kom idag fram till att jag är knepig och allmänt konstig. Wow, vilken nyhet! haha. Men det är liksom inte mitt fel att jag tycker om att ligga på rygg och sprattla med benen. Speciellt inte en dag som denna, då jag halva dagen suttit fast i en tennishall. Rastlös så att jag snart börjar klättra på väggarna, vilket inte känns som en bra idé. Nej, jag måste ut. Nu på momangen, innan det är dags att sätta tänderna i biologin.

KOM IHÅG:

  • Andas
  • Vara snäll
  • Ha roligt

två Linneor, en torsdag



såhär kan det se ut när Linnea fjollar sig på altanen. trevlans!

Linnea


Linnea. Sjutton år och bor vanligtvis i Halmstad, där jag läser naturkunskap med profil Europa. Sedan slutet av augusti bor jag nu i Kingston utanför London, för att under hösten läsa på Svenska skolan och samtidigt leva livet i den nya staden.
Försöker ta varje dag med ett leende och se allt från den ljusa sidan. Annars ganska vanlig skulle jag tro. Sätter in tomma mjölk-förpackningar i kylskåpet som så många andra, och klarar inte av att endast trycka en enda gång på knappen vid övergångsljus. Går inte, fullständigt omöjligt. Måste trycka minst tre. Tycker att våren är den finaste tiden på året, älskar regn och att ha fjärilar i magen. Pratar oftast på tok för snabbt och tänker alldeles för mycket. Tycker om fina fotografier och älskar att spara små ögonblick med min Nikon. Äter nästan bara godis som är svart eller rött. Vet inte varför, men det är godast och ser snyggt ut i  godispåsen. Annars äter jag helst mörk choklad, vindruvor och ballerina.
Är tokig i musik och blommiga klänningar. Men mest musik. Håkan är min stora gud och kommer nog alltid att vara. Annars så lyssnar jag för tillfället mycket på sånthär och dethär. Sjunger gör jag överallt och när som, mest tillsammans med fint folk i Nova Cantica. En vacker dag ska jag resa jorden runt och förändra världen. Se platser ingen annan sett förut och möta människor som talar främmande språk. Men först ska jag avlsuta mitt äventyr i London.
Linnea. Sjutton år och bor vanligtvis i Halmstad, där jag läser naturkunskap med profil Europa. Sedan slutet av augusti bor jag nu i Kingston utanför London, för att under hösten läsa på Svenska skolan och samtidigt leva livet i den nya staden.

Försöker ta varje dag med ett leende och se allt från den ljusa sidan. Annars ganska vanlig skulle jag tro. Sätter in tomma mjölk-förpackningar i kylskåpet som så många andra, och klarar inte av att endast trycka en enda gång på knappen vid övergångsljus. Går inte, fullständigt omöjligt. Måste trycka minst tre. Tycker att våren är den finaste tiden på året, älskar regn och att ha fjärilar i magen. Pratar oftast på tok för snabbt och tänker alldeles för mycket. Tycker om fina fotografier och älskar att spara små ögonblick med min Nikon. Äter nästan bara godis som är svart eller rött. Vet inte varför, men det är godast och ser snyggt ut i  godispåsen. Annars äter jag helst mörk choklad, vindruvor och ballerina.

Är tokig i musik och blommiga klänningar. Men mest musik. Håkan är min stora gud och kommer nog alltid att vara. Annars så lyssnar jag för tillfället mycket på dethär. Fullständig statistik över min musiksmak de senaste åren kan ses här. Sjunger gör jag överallt och när som, mest tillsammans med fint folk i Nova Cantic. En vacker dag ska jag resa jorden runt och förändra världen. Se platser ingen annan sett förut och möta människor som talar främmande språk. Men först ska jag avlsuta mitt äventyr i London.

en kalasbra dag.

En bra dag, sådär fin och underbar. jag fick mitt solsken och jag fick mitt fågelkvitter. Dessutom så föll det inte en enda snöflinga. Pirr i magen och lycka. Söta sms och fina födelsedagssånger. Tårta, trevliga gäster och fina paket. En bästa vän och en historisk tegelvägg. En fin dag, min dag. Tack.

trettonde mars


Vad är det för en dag idag? Är det en vanlig dag?

Nej. Det är ingen vanlig dag, för det är Linneas födelsedag!

Hurra! Hurra! Hurra!

mars

Förstår inte varför jag har börjat envisas med att ta på mig min vårjacka. Det har bara blivit så, även om det inte är smart på något vis. Den är helt enkelt för kall i vårt nollgradiga Halmstad. Sådär så att man fryser sönder. Antar att detta kanske är någon form av omedveten protest mot vintern. För i min värld, hör inte vinter och Mars ihop. Inte alls. På vinter är det minusgrader och snö. I mars ska det vara plusgrader och vårsol.
Okej, förra året snöade det på min födelsedag.. men ingen repris på det i år, tack!

vad du än gör.

Regel nummer ett, tveka inte. En nanosekunds osäkerhet och fasaden

du byggt upp faller mot marken. Krossas, förintas. Som bortblåst.

Regel nummer två, håll blicken högt. Fokusera. Men vad du än gör, tveka inte.

A Sunday Smile


Beirut – A Sunday Smile

Everyday Is Like Sunday

Linnea är Glad. Glad och Tossig. Hög på Matematik och hög på Kaffe. Hög på Livet. Lovet är slut men det gör inget. Massa saker har gjorts, massa saker har jag inte hunnit med. Men det gör inget, inte nu iallafall. Lyssnat på dennahär låten idag, så många gånger att jag tappat räkningen. Fast nej. Tappat räkningen har jag inte, eftersom jag inte ens räknade från början. erhm.. Jag har fastnat bland polynom och binom och paranteser. Alltid dessa himlans paranteser. Lika mycket ivägen varje gång, lika avgörande och lika livsviktiga. Lika underbara och lika irriterande. Konjugatregler och kvadreringsregler och potenser och faktorer och förenkla och förklara och utveckla och produkter hit och produkter dit. Lös ekvationen. Två minuter och fyrtiosju sekunder går så rysligt snabbt, när de flyger iväg som små söta moln. Play. Play. Play. Läser igenom allt och förstår inte ett dugg. Men det gör inget. Ingenting hänger ihop, men nu är allt sagt. Osammanhängande tankar har fått flyga sin kos ut i cyberspace, lämnat plats för nya.
Hmm.. jag är konstig.

Everyday Is Like Sunday

I Wish That I Could See You Soon


Herman Düne – I Wish That I Could See You Soon

existens.




tänker lite för mycket, såhär mitt i natten. karlsson-varning på mig just nu. sova? lycka till!

den trettioförsta januari


ge mig lite fokus. en liter eller två, så att jag kan börja fokusera igen.

Bara för att.



vet dock inte vart %3B%29 kommer ifrån.. haha

                                                   

Godagens

Ingen idé att vara orolig. Jag har inte förvandlats till ett ego-monster, även om det kanske ser så ut. Jag har bara inte sett en webcam på hundra år..

illusion



En skoj illusion att kika på när man inte har något bättre för sig. Kan kanske vara kul, så länge som man kan ta bort den och fokusera på något mer.. harmoniskt? hmpf. Kan dock meddela att det inte är lika roligt att ha denna stressande illusion på en hel vägg. Från golv till tak. Aningens irriterande. Om någon ändå skulle vara intresserad är det bara att låna familjen Bergmans dusch. De små blå, till synes harmlösa och fina, mosaik-rutorna gillar nog Ludimar Hermann. Åtminståne hans illusion.

I don't believe in angels

Vart jag än vänder huvudet så är det jul. Överallt. Julbelysning i stan, adventsljusstakar i alla fönster. Prydnadstomtar på varenda hylla, varje fönster. Tillochmed i badrumsskåpet, typiskt mamma. Förra året räknade jag till drygt 200. Tvåhundra små tomtar i vårt hus, och folk säger att usa överdriver?

Men det spelar ingen roll, jag kan ändå bara inte få in det. Känna julkänslan. Nej, det är fortfarande som bortblåst och det skulle inte förvåna mig om det inte hinner växa fram till julafton. Jag vill inte bli vuxen. Varför kan jag inte få vara fem år igen, såhär vid jul? Med pirr i magen, tron på den riktiga tomten och leksaker på önskelistan. 

I don't believe in angels

Älskling

Jag kan andas igen, allting som tidigare tyngt ner finns inte mer. Jag har lov och det är helt underbart. Äntligen är det jag som bestämmer över vad jag ska hitta på om dagarna, finns ingeting som jag nu måste göra. Idag efter julavslutningen bar det av till staden med mamma, och nu ska jag ner igen. Har min cykel vid Österskan som jag måste hämta hem + att jag skulle behöva köpa en och annan juklapp. Det kommer bli isande kallt, men i min nya jacka ska jag nog klara mig! Hoppas hoppas hoppas att snön vill ligga kvar till julafton. Blir liksom inte samma sak om marken är helt grön..


Älskling, kom bara närmare, du ska få mitt hjärta. Du får mina färger, de får dig att skratta.
I ljuset av solnedgången, nere vid hamnen. Till ljudet av fågelsången, håll jag dig i handen.

Through your eyes

Jag har inte varit mig själv de senaste dagarna. Och det är inte roligt, när man liksom inte känner igen sig själv. Det har varit Jag, men ändå inte.. Nu känns det som om bitarna börjar falla på plats. Allt börjar gå tillbaka till det normala. Jag känner mig inte längre helt retarded, bara lite. Vet inte hur det blev såhär.. Jag skyller på tokiga små förskylningsvirusar!

Through your eyes
Tidigare inlägg Nyare inlägg

dagar till London!