Jag har inte varit mig själv de senaste dagarna. Och det är inte roligt, när man liksom inte känner igen sig själv. Det har varit Jag, men ändå inte.. Nu känns det som om bitarna börjar falla på plats. Allt börjar gå tillbaka till det normala. Jag känner mig inte längre helt retarded, bara lite. Vet inte hur det blev såhär.. Jag skyller på tokiga små förskylningsvirusar!

Through your eyes