Jag är otroligt stolt över mig själv. Tydligen har jag fortfarande en hel del kvar att lära om mitt beteende, eftersom jag faktiskt hade lite självsdiciplin kvar. I två timmar har jag suttit med mina söta ekvationer. Tänk att matte kan vara så jäkla kul! Jag satt där och räknade i takt med Bowie på högsta volym, förutom i du du du du-du du-du-du:et i Rebel rebel, inte såå lätt att koncentrera sig på siffrorna i boken när man headbang:ar ;) Det är inte riktigt klokt, men jag blir så himla glad av matte, åtminståne när jag lyckas lösa ett tal som jag först inte alls tror att jag ska lyckas med. Det blir en sådan adrealinkick som lätt mäter sig med att åka Kanonen på Liseberg. Går liksom inte att förklara, jag blir helt lyrisk och börjar snacka med mig själv. Sjunger med lite extra i låten, som om jag hittat några skumma svampar i skogen. höhö. Antar att det är såhär det är, att vara natur-nörd. En människa som hade kunnat plugga matte bara för att det är så förbaskat kul, för att hitta lösningar och lösa problem. I så fall så är jag en stolt nörd. Stolt för att vara just nördig. För är inte det en väldigt bra egenskap?

Nördighet åt folket, vetja! ;)
jeaä!