Kan inte beskriva hur glad jag är, att jag för en gångs skull bestämde mig att sova redan vid tio. Annars så hade jag varit ett vrak idag, som värsta zombien. Eftersom jag inatt drömde konstant, vaknade minst en gång i timmen ur dvalan. Visste till slut inte om jag sov eller om jag var vaken. Bara att samma mardröm höll sig kvar.

Ena sekunden var jag i stan, för att i nästa befinna mig i en glänta i skogen. Jag hade allt under kontroll, jag skulle gripa en vän. Överraska, jag hade genomskådat honom och trodde inte att han visste att jag visste. Det tog inte lång tid förrän det var jag som låg utsträckt på motorhuven. Underläge, han visste att jag visste. Hot och tortyr, gift-mojänger hit och vapen dit. Sprutor, spikar och knivar förklädda till oviktiga, ofarliga. Jag hade ingen plan B. Skräck, och så fortsatte drömmen,  olika tillfällen då mina vänner visade sig vara mina fiender. Svek, bakhåll, genomskådningar, överraskningar. Vardagliga händelser som slutade med blodiga slagsmål. Ingenstans att fly.  Alla var emot mig, jag var ensam mot världen.

There's a lot of things to do before you die