Skrattattack

Det händer att jag nästan blir lite rädd för mig själv ibland. Som när jag sitter helt för mig själv och säger något högt, för att sedan svara på det som om jag var en helt annan. För det händer, även om det är tur att det inte är allt för ofta. Sådär lite schizad. Eller när jag skrattar högt för mig själv. För det händer, lite väl ofta. När något är sådär väldans roligt. Som när jag precis läste om när Knivlisa ringde fel och hamnade mitt i en konferens, eller om tanten som fick något i örat. Vet inte om det är jag som är tokig.. eller så är det bara är att acceptera att det är på denna nivån som min humor ligger, en fredagsnatt 01:35...

Kommentarer

Kommentera inlägget eller skriv något fint:

Namn:
Kom ihåg?

Mail:

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback

dagar i London!