När jag lämnade 16 York Road denna morgon regnade det. Men det var inte sådana där uppenbara regndroppar som föll mot marken. Som gör min jacka prickig och som samlas i pölar på marken. Nej. På gränsen till dimma, men om man kisade lite gick det att urskilja små små droppar som långsamt landade på asfalten. Verkade som att det bara var jag och rullator-tanten som märkte att det faktiskt regnade. Hon hade paraply och var livrädd för att hennes permanentade hår skulle förstöras. Alla andra bara skyndade förbi. Eller så brydde de sig helt enkelt inte.

Nu kan man nästan ana hur solen kikar igenom molnen. Jag sitter i min säng och äter delikata pannkakor från Sainsbury's. Lyssnar på Johnny Flynn och Elvis Costello. Om några timmar bär det av in till centrala London. Det vankas musikal. Grease is the word! Men först ska jag försvinna i måndagsmelankoli.