Det var så mörkt när jag vaknade. Saknar att få vakna till solen som lysen genom persiennen. Igår
kväll tänkte jag inte ens på att dra ner den, men det märktes knappt. Utanför var det bara grått och mörkt.

Så mycket mörkare än vad det brukar vara. Men det är oktober nu, så det kanske inte är så konstigt. 

Oktober. Redan. Tiden går så snabbt att jag nästan blir åksjuk. Så mycket som jag vill hinna med.

Skrev igår upp en lista. Tjugonio små fyrkanter blev det tillslut, varav fem redan är förkryssade.

Platser att besöka, atmosfärer att uppleva, saker att se, dofter att lukta, caféer att fika på.

We won't get any younger. Det här är är vår tid. Min tid. Dagarna som är kvar i den här staden
blir bara färre och färre. En tävling mot tiden och dagarna som flyger iväg. Men även om jag åker
här ifrån med tjugonio kryssade rutor, så kommer jag aldrig vara färdig med den här staden.