Det var frost på stadens bilar när jag gick till bussen imorse. Det har blivit kallt och jag har inte hittat några nya vantar än. De blå underbara fina som jag fick av mormor förra julen råkade jag glömma på 371an för några veckor sedan, attans. Men vem behöver värma händer nu när staden imorgon får främmande? Pratade precis med min fina farmor, och det känns så himla skönt att kunna säga vi ses imorgon och verkligen mena det. Om ett dygn är de här och om bara några timmar landar E och B. Med ens blev den här staden ännu lite bättre, mysigare, finare.