Igår lyckades fina Mia lugna klumpen i magen. Idag när jag vaknade var paniken tillbaka. Påväg till skolan funderade jag nästan allvarligt på att cykla in i en parkerad bil. Bara för att prova. Läsförståelsen och uppsatsen kan ta första bästa flyg långt härifrån. Tillbaka till Spanien, tack. Jag är i alla fall lättad. Tre veckor kvar, sedan ska jag aldrig någonsin säga ett ord på spanska igen. Eller, möjligtvis 'una cerveza por favor' på pensionärsresa om sisådär femtio år.. det hade varit okej.