Solen skiner och Linnea är glad. Sådär glad att jag inte kan låta bli att små-le hela tiden. Har försökt att tvinga ner mungiporna, men det är omöjligt. Vet inte vad det är som händer med mig, men jag är helt tok-kär i våren som börjat visa sig. Än inte så mycket, mer än fina solglimtar då och då. Tossigt. Som om en gigantisk svärm med fjärilar övertagit min mage. Nu blir det Fleet Foxes och svenskaplugg, en muntlig instruktion på fem till sju minuter ska planeras. Fyrtiofem minuters intensivt pluggande ska vi nog fixa, right Bexie?


Sun It Rises