Jag har varit ensam hemma hela dagen, men ändå inte. Jag har ätit lite tillsammans med Billie och slö-städat mitt rum med Kent. Sedan när alla kläder tog plats i garderoben låg vi på rygg på mattan, kikade upp i taket och filosoferade lite. Kent och jag. Tänkte på världen och på små problem som på nära håll blir så stora. Som med allt. Ibland önskar jag att jag hade lite större perspektiv på världen. Känns som att allt skulle bli lite enklare då.

.

Hur som. Jag har saknat Kent. Mycket. Egentligen. Jag har bara inte insett det förrän nu. Det var längesedan sist, väldigt längesedan. Men nu känns det som om de är tillbaka. För att stanna. Fint!