D e t  ä r  i n t e  k l o k t  h u r  o t r o l i g t  k u l  d e t  ä r. Att stå där med stålkastare som skär i ögonen, och ge allt. Att se hur man kan beröra människor med sin sång, så de fäller tårar. Att stå där tillsammans med hela kören och ta emot publikens applåder. Att känna att vi är ett, samtidigt som vi är så många fler.

En sista konsert med Cantabile, med turkos ögonskugga, roge i mängder och en frisyr som bara Sosso kan fixa. Nästa gång jag står på scen med Ing-mari framför mig, är det med Nova Cantica, för det har jag bestämt. På torsdag ska jag ge allt.