En helg som jag ett tag, tyckte kändes som om den aldrig skulle ta slut. Som om den skulle sväva ut över de sista 25 skoldagarna och dränka dem i vitt och sött kladd, så som bara grillade marshmallows kan göra.

Endast 18 timmar och 39 minuter finns nu kvar av den helg som kändes som en hel evighet. Men som tur är, så är det inte så värst mycket som ska hinnas med. Möjligtvis finslipa på redovisningen om min älsklig Giovanni och hans finfina bok. Annars så ska jag bara suga ur varenda gnutta av den underbara(?) känslan av söndagsledighet. Fast om jag ska vara ärlig, så är nog just söndagsledighets-känslan den värsta av alla ledighetskänslor. Hur kul är det liksom på en skala, att var ledig men veta att det snart snart är slut?

18 timmar, 39 minuter..
~Linnea