Det är knepigt det där med hur människor fungerar. Inte minst mig själv. Man har sina egenskaper som kanske inte är helt unika, men tillsammans blir det en kombination som är svår att finna hos någon annan.

jag har en helt förträfflig förmåga att skjuta upp saker. Och visst, det kan kännas hur skönt som helst, för stunden. Det är inte lika kul när man har panik för att något som man vetat om i flera veckor ska vara klart imorgon, och det fortfarande är ogjort. Det är inte alls kul för 1: det stressar en, 2: man blir trött eftersom man tillbringar natten till att panik-pussla ihop något hyfsat och 3: man blir sur på sig själv. Som tur är, så har jag också förmågan att lära mig. Och hade det inte varit perfekt om det vore så att jag lärde mig av mina misstag och såg till att sluta skjuta upp saker? Joo, såklart. Alldeles utmärkt, ypperligt, utomordentligt, briljant, toppen och alldeles lysande! Tyvärr så är det inte precis så som det är. Nej, jag har haft x antal kvällar -och nätter- i panik, jag har blivit galet sur på mig själv för att inte ha tagit tag i det tidigare, och än har jag inte lärt mig. Jag behöver helt enkelt lite press på mig när det gäller att få saker gjorda. Jag behöver en deadline, lite för snäv dessutom, för att jag ska få eld i baken och skriva eller vad det nu är jag behöver göra. ¨

Så det är med blandade känslor som jag njuter av det lugn jag fick idag, när vi fick reda på att 2VK-arbetet inte ska in på fredag, utan på onsdag nästa vecka. Jag är helt enkelt en aning schitzofren. En del av mig kan vi kalla Lin och den andra kallar vi Nea. Lin ber mig fortsätta i det tempot jag haft tidigare, för att ha god tid på mig och sedan få några dagar ledigt innan energi-arbetet ska jobbas på. Nea tycker däremot att jag nu med den stora tidsmarginalen har tid att unna mig själv en kväll ledigt, eller kanske två.. Om jag börjar att lyssna på Nea är jag säker på att jag kommer att fortsätta att göra det resten av veckan också = inte bra. Det bästa vore alltså helt klart att lita på Lin och se till att jag skriver fördigt en artikel i kväll, om tex. slaget vid Stalingrad.. eller varför inte om Operation Barbarossa?

Men varför måste det vara så svårt?! Jag borde nog lägga till en sak på min öskelista (jeaa, fyller faktiskt år nästa vecka;) och det är inget annat än ett hekto självdisciplin. För det skulle verkligen sitta fint!

~Linnea, Lin och Nea