Jag har nog inte sovit så gott sen jag var liten, som jag gjorde inatt. När klockan ringde vid sju var det absolut inga problem att stiga upp, kändes nästan som när man vaknar elva en söndagsmorgon. Fast det är kanske inte så konstigt egentligen. Igår efter en dryg timme med Frida och de läskiga -och livsfarliga- mördarmaskinerna på TK, och efter broccolisoppa och en dusch kraschlandadde jag i soffan. Där låg jag utslagen och på vippen att somna innan jag vid halv nio släpade mig upp på mitt rum och somnade så fort jag la huvudet mot kudden. Så det verkar som om det är det som man ska satsa på. Om man nu var så trött varje kväll så att man verkligen somnade vid nio. Det hade varit kanon!

~Linnea