Oj oj oj, denna helgen och gått i racer-fart! Kan tänka sig att en viss person är skyldig till detta, och det är ingen mindre än världens bästaste syster. I lördas överraskade hon oss allihopa, ringde på dörren till farmor och farfar när hon precis sagt till mamma att hon var påväg till affären och handla mjölk. Även om hon inte varit hemma på ett bra tag så kändes det ändå helt naturligt att ha henne hemma igen.. när väl chocken lagt sig.

Sedan har allt gått fort fort fort. I lördaskväll var det partaj hos Becca. Träffade massa trevligt folk och så Frida såklart, som jag hängde med både före och efter. Igår.. igår hände nästan ingetting. Åt middag med heeeeela familjen på kvällen för en gångs skull, något som inte hänt på en evighet, inte sen E var hemma från Norge förra gången i alla fall. Trevlans trevlans men idag åker hon igen och då ses vi inte förren i maj.

Nu borde jag verkligen ta tag i allt skolskit som jag skulle ha gjort i veckan, men som jag såklart skjutit upp tills idag. Jag är ju bara för bra! Om jag känner mig själv rätt, vilket jag borde efter sexton år, så blir det antagligen ändå inte så. Men man kan alltid hoppas på en förändring. Tummen upp för det!

~Linnea