First day of my life

Det var inte så värst längesedan. Men på sista tiden har jag haft så sjukt mycket att göra, att det känns som om detta är den första riktigt lediga dagen på flera veckor. Jag har inget som jag absolut måste göra, och det är så himla underbart.

Däremot så förstår jag inte riiktigt vart tiden tagit vägen. Visst, jag ville ha jul på en gång. Nu på momangen. Men det känns som om allt ändå går aningens för fort. Hur ska man då kunna ha tid till att bara njuta av julstämmningen?!

First day of my life
I’m glad I didn’t die before I met you

Krossa och mosa

Nu är det då såhär att jag känner för att bränna upp min samhällskunskapsbok och köra den genom köttkvarnen. Eller möjligtvis tvärt om. Får nog inte in mycket mer, inte heller imorgon får jag någon chans att pressa in något. Det jag kan just nu i detta ögonblick om sveriges statsskick är det som kommer avgöra resultatet på provet. Känns tippelitoppen! Verkligen! Ehrm..  Som om inte det vore nog, har jag forfarande attans så ont efter min dubbel-stukning av fötterna i fredags. Dessutom så är jag för tillfället totalt genomdränkt av negativa tankar som jag bara vill bli av med. Helst nu på momangen.

Men nu är det natti natti.

Go go

Jag vill inte plugga mer samhällskunskap, men jag måste. Så någonstans djupt där inne, finns drivet som hade kunnat få igång min tisdag. Då är det så attans typiskt att jag inte har orken, att jag inte orkar koncentrera mig, att jag inte orkar fokusera på texten. Samtidigt så är jag så förbannat trött på kaffe. Det är inte längre gott, när det blir något jag måste ha för att hålla mig vid liv. För att inte somna. Men om det är det enda som kan ge min sega hjärna en spark i baken så antar jag att det inte finns så mycket till val.. Go go

Just a little bit more

Är det inte prov hit och inlämningar dit, glosor som ska bankas in och dialoger att förbereda, finns det istället en massa viktig (?) information och andra saker att komma ihåg. De bokstavligt slåss om en bit av min hjärnkapacitet, en plats i mitt liv helt enkelt. Inte konstigt att en del saker då glöms bort, när det finns så mycket annat som däremot fastnar!

Men huvudsaken är trots allt att man kommer på de glömda innan det är för sent. Ska man ha en boxbon-krans till lördag så är det på gränsen till för sent att komma på det torsdagen innan. Om dessutom tanterna på torget bara är gnälliga och lägger skulden på privata grejer. Jo klart! Det är jättesynd om er för att din man inte mår bra, för att du står här själv hela dagarna. Verkligen. Och det kan inte vara lätt för dig att vara ensam och samtidigt hinna binda kransarna som tydligen är såååå krångliga och tidskrävande. Verkligen, inte alls. Jag beklagar, men jag bryr mig liksom inte. Jag vill bara ha en normal krans, lagom till lördagens luciakonsert. punkt.

Just a little bit more

Everything 's gonna be alright

Söndagsångest. Det smyger sig på, gnager och käkar upp en liten bit. Inifrån, sådär tragiskt. Omedveten sökning efter en möjlig flyktväg. Springer jag NU, så kanske jag hinner. Två veckor kvar. Håll ut, släpp inte taget. Prioritera, ta vara på tiden. Kalas, det kommer gå kalasbra. Du fixar dethär!

Det gäller bara att ha kontroll. Om inte, ta den!


No woman, no cry
Everything 's gonna be alright

Allt dom bygger upp ska vi meja ner



Allt dom bygger upp ska vi meja ner

Med ena foten utanför

Det är skumt detdär. Det är inte första gången, jag trotsar världen och tycker helt tvärt om. För att sedan inse, de hade egentligen på något vis ändå lite rätt. Förra gången, berättelsen om omöjlig kärlek till en blodtörstig vampyr. Nu, fin och innerlig musik. Kanske fick jag nog, när hennes musik fanns i var människas hörlurar. När hennes texter fanns nedskrivna i allas bilddagböcker. Men nu är jag ifatt,
sen en tid tillbaka..


Med ena foten utanför

You and me and everyone we know

J a g  v i l l  h a  j u l !  

Lussekatter, pepparkakor, glögg och julskinka. JULMUST! Ge mig julkänsla, julstämning. Vit snö i drivor och tända adventsstakar i alla fönster. Ge mig pirr i magen! Öppna skidskobanan på Stora torg, tänd snöflingorna som hänger mellan husen, julskyltning julskyltning julskyltning! Jag vill ha prydnadstomtar på varje bord, i varje hylla - ÖVERALLT! Koka knäck, baka pepparkakshus! Slå in en massa paket under världens finaste julgran. Spela julmusik! Skicka julkort! Sprid kärlek!

N U  N U  N U !


You and me and everyone we know

before you die

Kan inte beskriva hur glad jag är, att jag för en gångs skull bestämde mig att sova redan vid tio. Annars så hade jag varit ett vrak idag, som värsta zombien. Eftersom jag inatt drömde konstant, vaknade minst en gång i timmen ur dvalan. Visste till slut inte om jag sov eller om jag var vaken. Bara att samma mardröm höll sig kvar.

Ena sekunden var jag i stan, för att i nästa befinna mig i en glänta i skogen. Jag hade allt under kontroll, jag skulle gripa en vän. Överraska, jag hade genomskådat honom och trodde inte att han visste att jag visste. Det tog inte lång tid förrän det var jag som låg utsträckt på motorhuven. Underläge, han visste att jag visste. Hot och tortyr, gift-mojänger hit och vapen dit. Sprutor, spikar och knivar förklädda till oviktiga, ofarliga. Jag hade ingen plan B. Skräck, och så fortsatte drömmen,  olika tillfällen då mina vänner visade sig vara mina fiender. Svek, bakhåll, genomskådningar, överraskningar. Vardagliga händelser som slutade med blodiga slagsmål. Ingenstans att fly.  Alla var emot mig, jag var ensam mot världen.

There's a lot of things to do before you die

Så det så!

Hur hittar man motivationen?
Om man liksom tappat den någonstans på vägen, men inte riktigt vet var.

Det ska jag ta rada på!
Jag ska hitta min motivation, vart den än försvunnit.

Sedan ska jag berätta för hela världen!
Hjälpa alla borttappade motivationer att hitta hem.

Om vi blundar

Det finns inget värre än de dagar man vaknar och inser att man inte har NÅGRA kläder rena. Eller, i alla fall inga kläder som man använt sedan dinosaurierna försvann. Allt har av någon anledning hamnat i tvättkorgen som man glömt tömma. Tyypiskt! Har man då tur så lyckas man med lite kreativitet trixa ihop en outfit som ändå känns någolunda okej. Har man däremot vaknat på fel sida aningens för sent och utan någon som helst inspiration, känns det ganska kört. Men!

Men Men Men! Det finns en känsla som gör att man orkar stå ut med dessa dagar. EN känsla som slår allt. Nämnligen den dagen man vaknar och hittar ALLA sina favoritkläder, rena och fina, klara att använda. Man kan välja och vraka! Problemet är bara att man inte kan komma åt denna underbara känsla, utan att först gå igenom den andra..

_____
Och om vi blundar, om vi håller
Om vi håller så hårt som vi kan
Så kanske allt det svåra, allt det
Svarta, allt det där som höll oss isär
Plötsligt håller oss ihop
Om vi blundar

med lite socker på

J a g  v e t  i n t e  r i k t i g t  h u r .  Eller vad. Var vart varför? Hur? Vad? Svinis får mig inte, men en lite söt höst-depp har överfallit mig. Smög sig sakta på bakifrån. Hoppade på. Utan förvarning, som så många gånger innan. Håller sig fast. Jag klarar mig finfint, det vet jag. Men jag saknar illusionen, av att allting kommer ordna sig. Fast det måste det göra, och det gör det. Det känns bara inte så, än..



För det ordnar sig med lite socker på
Världen den har alltid varit lika grå
Besvikelse följs av besvikelse så
Varför inte bara hälla lite socker på?

Lovers Dream

Finns det något som är lika skumt och lika underbart på en och samma gång, som drömmar?
-Nej, jag tror faktiskt inte det.

Inatt drömde jag om konståkning och att jag precis hade börjat träna med min kusin, som även i verkligheten är en riktig isprinsessa, som coach. Första träningen gick inget vidare, men trots det så skickade hon ut mig på isen för att tävla samma dag. Även om det bara var en dröm, kunde jag känna hur nervös jag blev. Jag visste ju ingeting?! Jag hade ingen aning om hur jag skulle åka eller vilka pirruetter som jag skulle försöka mig på. Jag kommer ihåg att jag först råkade åka ut på isen i min jätteblåa fleece, för att sedan kvickt som katten åka tillbaka för att ta den av mig. Väldigt pinsamt! Det sista jag minns av drömmen är att jag åker ut på isen igen och stannar på mitten. Jag får ögonkontakt med isprinsessan, hon ler och det ger mig modet att lyfta upp armarna i någon balett-aktig pose och niga mot juryn.

Där tog allt slut. Vet inte varför, antagligen så kanske jag vaknade, eller så var den helt enkelt bara slut där. Jag som så gärna skulle vilja veta, hur jag lyckades ta mig igenom mitt antagligen väldigt improviserade program.. haha

Dröm söta drömmar!
~för det ska jag göra!


Lovers Dream

Lev med det



Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt
Vi vill ju bara andas
Sova och andas omvartannat inget mer

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel

knäckt

Jag är knäckt. De har brutit mig på mitten och slängt mig i avfallskvarnen, typ..
Jag trodde att jag ville veta ord för ord, men ångrade mig snabbare än man kan säga Quidditch. Även om jag ville veta allt innan det raderades. Allt som alla andra fått läsa. Ingen ska få veta mer än jag.

Jag förstår inte. Men jag vet att jag aldrig kommer glömma, aldrig kunna förlåta. För det är inte såhär man gör, det går inte att acceptera. Det finns inga ursäkter.

De har vänt mig ut och in. Ätit upp mig inifrån och låtit resterna ligga för allmän beskådning. Mitt på Stora torg. Nej, det räcker inte.

Back on track

En nya dag med nya förutsättningar. Nya utmaningar och nytt perspektiv på saker och ting. Lyssnar på RENT och funderar på att svänga förbi Hstd hobbyhandel innan ledarsamlingen. Jag har bestämt mig för att skriva idrottsuppgiften när jag kommer hem. Annars så känns allt lite bättre idag. Efter en dag med bästaste NVEU09 och cykeltur med bästaste Karlsson.


So there won’t be any crying
So there won’t be any fighting

If I could turn back time

Jag förstår bara inte hur man helt utan anledning kan få för sig att skriva en massa skit om en person som man knappt känner. Helt utan anledning. Det värsta är att jag inte ens visst om det, förrän de själva berättade. Jag hade kunnat vara glatt omedveten om alltihopa. Om de inte känt sig tvungna att berätta. Överlasta allt på mig. Det värsta är att jag blir tokig. Tokig på mig själv. För jag vet inte hur jag ska reagera eller vad jag ska säga. Vad jag ska göra. Det värsta är att jag inte gjort något. Helt obefogat. Det värsta är att jag ändå tar åt mig. Även om det bara är skitsnack. Att det känns ända in. Utan anledning.

Det bästa är att jag inte tänker låta detta knäcka mig. Jag är bättre än så. 

Mina fina sötnosar

Jag känner mig som en mördare, sådär lite barbarisk och elak. Det är liksom främlingsfientlighet på hög nivå att bara utrota små filurer man inte ens gett en chans. Som mina fina söta dammråttor. De bara låg där fridfullt och gjorde absolut inget fel, för hur kan man göra fel när man bara är? Så kom jag där med dammsugaren och utrotade hela släkten. Bara sådär. Utan att fråga. Utan att säga hej. Eller i alla fall bett dom flytta på sig. De var chanslösa, och nu får jag nästan lite dåligt samvete..

men men.. hur som helst så är det rent under sängen!

"Det finns alternativ..

.. Det måste finnas alternativ!"

Jag har precis bläddrat igenom boken FRED! (den dära som alla 16åringar får iår) och släppt lös några tårar. För att världen är som den är. Tänk om man bara kunde nå ut till hela världens befolkning och få folk att ändra sig och sin inställning. Krig löser inga problem, de bara skapar fler. Det är bara förvuxna småkillar i kostym som försöker leva ut sina pojkdrömmar. Det är människor FOR GODS SAKE! inte miniatyrfigurer i plast...


"N u  h ö r  v i  s t r i d s v a g n a r.  Berätta vidare, sänd vidare, ropa det vidare.
Och GÖR NÅGOT! GÖR MER! Vi lever i historieboken, nu, alla! "

-Mads Gilbert

Visste du att

Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa?
Tidigare inlägg Nyare inlägg

dagar till London!