Jag gick hem från skolan i regn, leendes och det var så himlans fint på något vis. Att ta varje dag med ett leende, är något jag blivit proffs på den senaste tiden. Men det har inte varit så svårt. Idag, chai latte på Morfars med en trevlig skåning med snygga skor och välgörenhetskonsert med NC ooh alla andra sångfåglar på kulturskolan. Nu, kaffe och fysik.
Min fina Håkan har spelats idag. Om och om igen. På väg till skolan, på väg hem. Genom staden, på promenad med Chico. Hela tiden, konstant. Vårkänslor så att det snart exploderar. Två dagar till lov. Fjärilar i magen. Livet är fint. Puss!
Jag fungerar inte riktigt som jag brukar idag. Inte alla ingredienser i muffinssmeten. Inte alla indianer i kanoten. Lampan är tänd med ingen är hemma. Hjulet snurrar men hamstern är död. Typ så, ja.. Myrsloken har bjudit in hela tjocka släkten och jag är lika hes som efter Håkan i somras. Men då var det ändå helt okej, efter en kväll med lycka upphöjt till triljoners miljarder. Men när förkylning är orsaken ... - exakt.
Nu är klockan framflyttad, vilket betyder att det inatt blev en timmas mindre sömn, som i sin tur gjort att jag just nu känner mig som en zombie. Trevligt! Håller mig vid liv med min kära kaffekopp, utan den så hade jag antagligen legat som en seg klump på golvet. Vilket också hade varit väldans trevligt, eftersom jag är på jobbet.. och jobbar..
Det är sådanahär dagar -som idag- som gör att man längtar lite extra till den riktiga våren, nu när man fått tjuvkika lite på den. Det behöver inte vara så märkvärdigt egentligen. Ibland så kan det finaste som finns, vara att sitta på en träbänk med solen i ögonen och vänta på en buss som aldrig verkar komma. Som igår, fågelkvitter och oknäppt jacka. Varje litet steg mot våren tycker vi om, för flera små steg blir till slut ett stort.
Det är femton plusgrader ute! Helt underbart och jag är fortfarande lika tossigt glad. I skolan bjöd moderater på våfflor (det är ju trots allt våffeldagen idag!) samtidigt som socialdemokraterna tyckte att man inte behöver våfflor, utan att man behöver arbete. En finfin ursäkt för att inte stå där själv och bjuda på mumsiga våfflisar. Själv så tycker jag att det inte skulle vara helt fel med både och. Både arbete OCH våfflor hade varit den bästa kombinationen. Utan tvekan! Men nu, nu bär det av till kööörkis.
Solen skiner och Linnea är glad. Sådär glad att jag inte kan låta bli att små-le hela tiden. Har försökt att tvinga ner mungiporna, men det är omöjligt. Vet inte vad det är som händer med mig, men jag är helt tok-kär i våren som börjat visa sig. Än inte så mycket, mer än fina solglimtar då och då. Tossigt. Som om en gigantisk svärm med fjärilar övertagit min mage. Nu blir det Fleet Foxes och svenskaplugg, en muntlig instruktion på fem till sju minuter ska planeras. Fyrtiofem minuters intensivt pluggande ska vi nog fixa, right Bexie?
Linnea. Sjutton år och bor vanligtvis i Halmstad, där jag läser naturkunskap med profil Europa. Sedan slutet av augusti bor jag nu i Kingston utanför London, för att under hösten läsa på Svenska skolan och samtidigt leva livet i den nya staden.
Försöker ta varje dag med ett leende och se allt från den ljusa sidan. Annars ganska vanlig skulle jag tro. Sätter in tomma mjölk-förpackningar i kylskåpet som så många andra, och klarar inte av att endast trycka en enda gång på knappen vid övergångsljus. Går inte, fullständigt omöjligt. Måste trycka minst tre. Tycker att våren är den finaste tiden på året, älskar regn och att ha fjärilar i magen. Pratar oftast på tok för snabbt och tänker alldeles för mycket. Tycker om fina fotografier och älskar att spara små ögonblick med min Nikon. Äter nästan bara godis som är svart eller rött. Vet inte varför, men det är godast och ser snyggt ut i godispåsen. Annars äter jag helst mörk choklad, vindruvor och ballerina.
Är tokig i musik och blommiga klänningar. Men mest musik. Håkan är min stora gud och kommer nog alltid att vara. Annars så lyssnar jag för tillfället mycket på sånthär och dethär. Sjunger gör jag överallt och när som, mest tillsammans med fint folk i Nova Cantica. En vacker dag ska jag resa jorden runt och förändra världen. Se platser ingen annan sett förut och möta människor som talar främmande språk. Men först ska jag avlsuta mitt äventyr i London.
Linnea. Sjutton år och bor vanligtvis i Halmstad, där jag läser naturkunskap med profil Europa. Sedan slutet av augusti bor jag nu i Kingston utanför London, för att under hösten läsa på Svenska skolan och samtidigt leva livet i den nya staden.
Försöker ta varje dag med ett leende och se allt från den ljusa sidan. Annars ganska vanlig skulle jag tro. Sätter in tomma mjölk-förpackningar i kylskåpet som så många andra, och klarar inte av att endast trycka en enda gång på knappen vid övergångsljus. Går inte, fullständigt omöjligt. Måste trycka minst tre. Tycker att våren är den finaste tiden på året, älskar regn och att ha fjärilar i magen. Pratar oftast på tok för snabbt och tänker alldeles för mycket. Tycker om fina fotografier och älskar att spara små ögonblick med min Nikon. Äter nästan bara godis som är svart eller rött. Vet inte varför, men det är godast och ser snyggt ut i godispåsen. Annars äter jag helst mörk choklad, vindruvor och ballerina.
Är tokig i musik och blommiga klänningar. Men mest musik. Håkan är min stora gud och kommer nog alltid att vara. Annars så lyssnar jag för tillfället mycket på dethär. Fullständig statistik över min musiksmak de senaste åren kan ses här. Sjunger gör jag överallt och när som, mest tillsammans med fint folk i Nova Cantic. En vacker dag ska jag resa jorden runt och förändra världen. Se platser ingen annan sett förut och möta människor som talar främmande språk. Men först ska jag avlsuta mitt äventyr i London.
Om precis två veckor sitter jag på en buss mot Paris. Som om inte det vore nog, är det tillsammans med några av världens finaste människor. Längtar som en tok, dagarna där borta kommer bli kalas!
Jag har inte tålamod kvar att vänta på våren. Så därför trotsade jag idag snöhögarna och dess smälta vänner som nu är vattenpölar på gatans trottoarer. Med andra ord: invigning av mina nya, fina, pinsamt ültra-vita converse. Jäy!
Linnea ska vända upp och ner på köket och baka en kaka att bjuda fina vänner på. Vad det blir är ännu hemligt, men jag är rysligt sugen på något chokladigt!
Nu efteråt förstår jag inte hur jag klarade av att ha det sådär. Men jag antar att jag helt enkelt blev van vid det. Nu är det som om jag fått mitt rum tillbaka, det är verkligen mysigt att bara vara där. Sitta på min älsklingsmatta och lyssna på bra musik, något som inte funkat på senaste tiden. Nej, aldrig tillbaka. Såhär ska det alltid få vara!
Biologi och labb. En gärningsman går lös och det är vår uppgift att ta reda på vem det är av de 5 misstänkta. Jag tror bestämt att det är misstänkt #2. På fredag får vi reda på svaret..
Det blev en fin eftermiddag på stan med fina Mia Lundh. En mumsig Chailatte och en marinblå vårjacka är inköpt. En vit skjorta och ett par svarta sneakers fick också äran att följa med hem. Nöjd och glad. Solen visade sig idag igen, och för första gången på flera månader tog jag cykeln till skolan. Hur det gick är en annan historia, men jag kan säga att det märktes att det var ett tag sedan. Som om inte det vore nog har jag minimalt med luft i hjulen. Något som måste fixas för att jag ska våga mig på det där igen!
Lyssnar på ny och mumsig musik, dricker kaffe och planerar in så mycket fin musik som det bara går i vår. Det blev inte Krunegård för mig i lördags, även om det var rysligt nära att jag bara stack iväg från födelsedagsfirande och släktingar. Planen är att försöka haffa honom någonstans inte allt för långt ifrån staden. Det smids också planer om Seabear i Lund.. sedan så finns det SÅ mycket mer som jag VILL VILL VILL. Frågan är hur mycket som jag kommer lyckas få med..
Måndag igen. Det var då värst vad snabbt tiden ska gå. Hur som, idag har jag slagit i mitt huvud och fått en fin bula i pannan. Mindre smart, kan man tycka. Men nu vet jag iallafall att mina skickasmärta-nerver fungerar som de ska. Dagens underbara huvudvärk skyller jag också på morgonens olycka. Det är nästan så att jag borde vara inpackad i ett vadderat paket innan jag vaknat ordentligt. Jag skadar mig på tok för ofta, när jag zombie-serar runt i huset utan alla idianer i kanoten. mohaha
Nu: Skriva engelskauppgift om terrorister som kapar en buss med småbarn. mums!
En bra dag, sådär fin och underbar. jag fick mitt solsken och jag fick mitt fågelkvitter. Dessutom så föll det inte en enda snöflinga. Pirr i magen och lycka. Söta sms och fina födelsedagssånger. Tårta, trevliga gäster och fina paket. En bästa vän och en historisk tegelvägg. En fin dag, min dag. Tack.
Hur kommer det sig att man alltid kommer till en fas, då rummet ser mycket värre ut än när man började? Så blir det alltid. Då man tror att allt kommit på sin plats, finns det ändå en gigantisk hög med saker som inte har en sån där självklar plats. Småskaker som man av någon knepig anledning samlat på sig, och nu inte riktigt kan släppa. Det brukar sluta med att delar av denna hög sorteras bort och blir sopbils-mat, den större delen av högen (tillsammans med andra skumma prylar jag hittat) hamnar i en pappkasse bakom sängen. Kan säga att det finns sisådär fyra kassar där redan.. men jag tänker INTE tömma ut de på golvet ikväll, så mycket tid finns inte.
Nu: dammsuga och damma hyllorna sortera och slänga en massa oviktiga papper kaffe kaffe kaffe!
Nu ska det städas till Petter Seander på högsta volym. Planen är att mitt rum för en gångs skull ska få bli sådär überfint städat. Varje sak på sin plats, torkade hyllor och dammsugade lister.
Idag är det fredag, om någon förvirrad själ av någon skum anledning glömt detta. Dagen innan den stora dagen med stort D. Dagen som så många pratat om i veckor, dock kanske inte av samma anledning som jag. Hallaoo, det finns faktiskt större händelser än melodifestivalsfinalen.. tro mig Sophie, jag vet!;)
Första delen av denna fredag har inte riktigt gått sådär himlans bra. Hann med bussen, med en marginal på några få sekunder. Väl vid dagens första och enda lektion visade det sig att jag ändå inte hade behövt vara där. Typiskt. Som om inte det vore nog så lyckades jag skvätta ut mjölk över halva köket. Prova inte att shake:a varm mjölk. Vet inte varför, men av någon skum anledning så funkar det inte. Poff, och all mjölk är överallt förutom där man vill ha den.
Dagens lyckligaste ögonblick -upptäckten av ett mjölkpaket i kylen. Det är inte så att vi brukar vara mjölk-lösa, huvudsaken med detta paket var dess utgångdatum. 16 mars. Det är ett fint och tydligt bevis, på att den 13 mars är nära. Helt enkelt så är det färre dagar till min födelsedag, än vad det är tills en skvätt mjölk blir för gammal. Tossigt! L y c k a . Big Day Coming
Förstår inte varför jag har börjat envisas med att ta på mig min vårjacka. Det har bara blivit så, även om det inte är smart på något vis. Den är helt enkelt för kall i vårt nollgradiga Halmstad. Sådär så att man fryser sönder. Antar att detta kanske är någon form av omedveten protest mot vintern. För i min värld, hör inte vinter och Mars ihop. Inte alls. På vinter är det minusgrader och snö. I mars ska det vara plusgrader och vårsol. Okej, förra året snöade det på min födelsedag.. men ingen repris på det i år, tack!
Måndag igen. Ny vecka, igen. Veckorna går så fort nuförtiden. Så fort det bli måndag börjar jag drömma om fredag, för att sedan på torsdagen inse att det (nästan) redan är helg. Det blir helg - helgen tar slut - det blir måndag ... .. Om och om igen, men denna veckan är tillochmed aningens bättre. Idag har det varit studiedag, dagen som jag hade tänkt att ta vara på.. erhm. Hur som, på onsdag är det galatema på caféet och på lördag är det en stor dag. Och nej, jag menar inte melodifestivalsfinalen. Det är min födelsedag såklart!
Det enda man behöver är lite sympati, för att få förmågan att bry sig om och tycka synd om någon. Då krävs det inte så mycket för att man ska oroa sig och hoppas att någon som inte har det bra, ska få det bättre. För att däremot göra något åt det, krävs det så mycket mer. Att använda tid av sitt eget liv till att hjälpa, och att engagera andra till att göra detsamma. Ge utan att få något tillbaka. Det är stort. Något som alla borde bli bättre på.
Igår kväll var det fullt ös på Kåren. Välgörenhets-gala för att samla in pengar till Haitis offer, tack vare ett fantastiskt initiativ av ett gäng fina människor. Det var verkligen roligt att få vara en del av det hela, att vi i Nova Cantica fick vara med på ett hörn. En toppenkväll med MaryJet, Petter Seander och en massa kalasbra musik. T a c k .
Det är min födelsedag om åtta dagar, fyra timmar, femtiofem minuter, 43 sekunder . Exakt. Åtminståne i skrivande stund. Har idag knepat ihop en önskelista, svårt till en början med sedan gick det finfint. En liten och smidig monster-hårddsik till mina 60 Gb bilder, som ska få följa med till Storstaden i landet där borta. Kameraväska till min fina Nikon, och kanske ett närbildsfilter +4 när vi ändå håller på! Hade inte varit helt fel med ett objektiv på 50... men det får nog bli en annan gång! ooooooch möjligtvis några miljontals pund att shoppa upp i höst, hade varit ganska så kalas. Men mest av allt just nu, önskar jag mig solsken och vår. Lite fågelkvitter och en mysig spontanfika i en park någonstans med de bästa.
Det är första måndagen i mars, och första dagen efter lovet. Tillbaka till skolan och tillbaka till rutiner. Tider att passa, scheman att följa. Ska snart iväg och sjunga av mig lite med NC, känns som om det kan behövas. Men först ska det räknas x antal mattetal. Och rubriken, mer passande kan det nog inte bli.