Jag känner mig som en mördare, sådär lite barbarisk och elak. Det är liksom främlingsfientlighet på hög nivå att bara utrota små filurer man inte ens gett en chans. Som mina fina söta dammråttor. De bara låg där fridfullt och gjorde absolut inget fel, för hur kan man göra fel när man bara är? Så kom jag där med dammsugaren och utrotade hela släkten. Bara sådär. Utan att fråga. Utan att säga hej. Eller i alla fall bett dom flytta på sig. De var chanslösa, och nu får jag nästan lite dåligt samvete..

men men.. hur som helst så är det rent under sängen!