Det händer att jag nästan blir lite rädd för mig själv ibland. Som när jag sitter helt för mig själv och säger något högt, för att sedan svara på det som om jag var en helt annan. För det händer, även om det är tur att det inte är allt för ofta. Sådär lite schizad. Eller när jag skrattar högt för mig själv. För det händer, lite väl ofta. När något är sådär väldans roligt. Som när jag precis läste om när Knivlisa ringde fel och hamnade mitt i en konferens, eller om tanten som fick något i örat. Vet inte om det är jag som är tokig.. eller så är det bara är att acceptera att det är på denna nivån som min humor ligger, en fredagsnatt 01:35...

-Have I ever lied to you?

-How should I know?

-I'd rather eat dirt.

-Would you really do that if I told you to?

-If you asked, I would. ... But would you really want me to?

-Are you crazy?! You know I wouldn't.

-I know.


~ The Kite Runner

I min sallad så hade jag fått besök av en liiten liten fluga. Fösta tanken var att döda inkräktaren på en gång, men sedan började jag fundera (såklart, jag tänker alltid alldeles för mycket!) på hur världen ser ut gör honom. Antagligen väldigt mycket annorlunda! För det första så förstod han säkert inte att det var just MIN sallad och inte hans, eftersom hans hjärna inte kan vara så speciellt stor. Han kanske till och med trodde att det var hans? och då skulle det kännas väldans fel att döda honom.. eftersom han helt enkelt inte visste bättre.

Aja... eller är det kanske en hon?

... Alla som har lockigt hår även hade lockiga ögonfransar.

... Man hade så kraftig hicka att man fick whiplashskador.

... Man hade konstant gåshud. 24/7. Skulle nog vara ganska obekvämt.