utbrott
Jag hade kunnat fortsätta låtsas att jag faktiskt klarade av att lugna ner mig. Eller så berättar jag den kalasiga sanningen. Att det bara höll i sisådär tio minuter. Jag fick inte ordning. Allt smetades samman till en gojsig hög och till slut visste jag ens mina egna åsikter om genteknik. Utbrott. Jag krälade på golvet, försökte stå på huvudet, brottades med täcket i sängen. Kan säga att jag vann stort. Slog mig själv i huvudet och nu låter det som om jag är helt konstig. Mjo, faktiskt. Det är fint att ha ett runt hus. Så att man kan gå och gå och gå och gå utan att behöva stanna eller vända. Jag gick runt i en halv evighet och tänkte. Stannade vid ett papper och skrev ner. Gick lite till och skrev lite till. Tio minuter, kanske en kvart.
Kanske bara fyra.
Nu är den iallafall färdig. äntligen.
Kanske bara fyra.
Nu är den iallafall färdig. äntligen.
Kommentarer
Trackback
