Mads.
söt filur som lånar min säng.
Steets of London
Än finns det gröna blad som envisas att sitta kvar på träden, än blommar vissa blommor i stadens planteringar.
Men det blev visst vinter till slut i den här staden. Stora snöflingor virvlar runt och fastnar på min svarta jacka.
Andas in, andas ut och det blir dimmigt framför ögonen. Gömmer mig under täcket. Dricker blaskigt kaffe och
knaprar på mormors pepparkakor. Lyssnar på London-musik och fryser om fötterna. Det är tisdag. Skulle utan
tvekan, lätt kunna förlora mig själv. Känna stressen. Prestationsångest som kryper sig på och gömmer sig under
min säng. Men nej. Jag har en egen fri vilja, och jag väljer att le. Väljer att se på livet med ett leende.
Det blir så mycket enklare då.
Tre månader. Sedan detta äventyr hade sin början. 30 augusti, 30 november.
Men det blev visst vinter till slut i den här staden. Stora snöflingor virvlar runt och fastnar på min svarta jacka.
Andas in, andas ut och det blir dimmigt framför ögonen. Gömmer mig under täcket. Dricker blaskigt kaffe och
knaprar på mormors pepparkakor. Lyssnar på London-musik och fryser om fötterna. Det är tisdag. Skulle utan
tvekan, lätt kunna förlora mig själv. Känna stressen. Prestationsångest som kryper sig på och gömmer sig under
min säng. Men nej. Jag har en egen fri vilja, och jag väljer att le. Väljer att se på livet med ett leende.
Det blir så mycket enklare då.
Tre månader. Sedan detta äventyr hade sin början. 30 augusti, 30 november.
Och sa att livet var något enkelt
Jag tänker. Funderar. Undrar om ännu en blommig kjol hängande i garderoben kan minska paniken.
Skona mig från ångest. Förinta bilden av sanden i timglaset, som faller så fort jag stänger mina ögon och blundar.
Men jag kunde inte hålla med dig
Skona mig från ångest. Förinta bilden av sanden i timglaset, som faller så fort jag stänger mina ögon och blundar.
Men jag kunde inte hålla med dig
n i t t o n
Jag vill skriva. Behöver skriva. Samla tankarna och organisera lite. Få en överblick över det hela. Det är inte tomt, så det borde inte vara så svårt. Man kanske är det just det, kaoset som gör det omöjligt att urskilja. Att se genom dimman.
kom hit. kom hit och håll mig i handen. visa vägen och ge mig en knuff i rätt rikting.
finbesök
Londons gator har i helgen haft besök av fint folk. Här ovanför kan man skåda fem av de 10 som var på besök. Fina far/morföräldrar
vid Picadilly circus, söt kusin på Oxford street. Saknas gör mamma och pappa, en farbror samt syster och hennes björn.
Tack för en fin helg! ♥
vid Picadilly circus, söt kusin på Oxford street. Saknas gör mamma och pappa, en farbror samt syster och hennes björn.
hey!
Nu drar jag mig in mot London. In i smeten. Möta upp fint besök från Sverige och spendera helgens nätter på ett hotell i South Kensington.
♦ ♥ ♦
Det var frost på stadens bilar när jag gick till bussen imorse. Det har blivit kallt och jag har inte hittat några nya vantar än. De blå underbara fina som jag fick av mormor förra julen råkade jag glömma på 371an för några veckor sedan, attans. Men vem behöver värma händer nu när staden imorgon får främmande? Pratade precis med min fina farmor, och det känns så himla skönt att kunna säga vi ses imorgon och verkligen mena det. Om ett dygn är de här och om bara några timmar landar E och B. Med ens blev den här staden ännu lite bättre, mysigare, finare.
hemlängta mig, så hemlängtar jag dig
saknade vän ♥
sjunger nån nu om hur mycket hon vill ha din ♥
Himmel och pannkaka! Finaste Håkan kommer till Halmstad i vår. Jag ska vara där!
Staring at the road, standing in the blow
Känns kaotiskt.
Har börjat packa ner mitt London-liv. Känns konstigt. Känns okej. Känns hemskt. Känns sorgligt. Jag vet inte riktigt hur det känns.
but it feels so much better now that it's done
Söndag och ännu en vecka har gått. Dagen idag blev inte riktigt som planerat, men det blir det sällan i den här staden. Trots det blev det minst sagt en väldigt fin dag. Stegen (med viss hjälp av buss och tunnelbana) tog mig till Gloucester Road. Köpte lunch på Tesco och promenerade runt i kvarteren. Fint ställe må jag säga, och tänka sig att det är just där i krokarna jag ska bo i helgen. Tillsammans med finfrämmat från det avlånga landet där borta. Tog senare District line de få stationer till Notting Hill Gate. Fingrade på fina plåtburkar i vintagebutikerna. En plåtskål med blommor på från 50talet. Så fin så fin. Den ska bli min om den finns kvar på lördag. Det ska den. Vandrade sedan längs Portobello Road. Kikade in i söta småbutiker. Provade fina handgjorda ringar. Blev lite kär i en analog Nikon. När snubben sa att han ville ha 400 pund för den drog jag mig snabbt och smidigt därifrån. Ville inte hinna förälska mig totalt. Trots att det var söndag var vintage-marknaden öppen, precis som om det vore lördag. Men mycket färre folk. Bläddrade bland vinyler och köpte med mig en hem. Snackade musik och diskuterade Beatles med en av musik-snubbarna. Gömde mig i min nya älskade halsduk och kände mig som en infödd. Det mörknade och jag mötte fina Mia vid Paddington. Vi tog tunnelbana och buss hemåt. Och jag skuttade hem längs gatan med lajbans musik i öronen.
just wanna have fun
Min fina vän och jag. I Twickenham. Min första offentliga kväll i hatt. Trevligt!
Chinatown, and I think so..
.. HO !
fredag i staden
Fredagen började med studiebesök i dessa byggnader, Houses of Parliaments.
Souvenir-kille som ser skapligt nöjd ut. Möjligtvis för att vi bad om att få fota honom och hans hydda.
Souvenir-kille som ser skapligt nöjd ut. Möjligtvis för att vi bad om att få fota honom och hans hydda.
Fina fåglar i St James' Park
Ja, vi (Beccsi med andra ord) frågade dessa också. Trevliga killar som äter lunch.
f r e d a g
Gårdagen. Ack ack ack. What a night! Lyckades snacka oss in på The Tunne där vi träffade på söta samhällare. Hängde där tills folket övergav stället för Oceana. Övervägde att ta första bästa buss hem, men nej, som tur var provade vi lyckan på Bacardi. Dansade till dunkdunk som knappast borde få kallas musik. Vinkade adjö till Ems, Lou och Sandy. Stötte på en generös snubbe, jo men visst! tack! Han försvann sedan lika fort som han dök upp och jag och fina Beccs dansade lite till. Lite ont i fötterna och med planer på hemfärd mötte vi Charlie och Billy. Trevlans! Fick följe hem, även om det blev en låååång omväg. Och så slutade den kvällen.
kompis i St James's park
jag tycker om den här staden.
Öppnar dörren och går ut genom grinden. Säger good morning till grannen, precis så som vem som helst skulle ha gjort. Fortätter framåt. Stannar till och kelar lite med den vita katten som alltid sitter på muren några hus bort. Det är tomt vid busshållplatsen. Det är kallt och regnet hänger i luften som den brukar göra tidiga mornar. Efter några minuter kommer en äldre dam. Känner inte igen henne men hon ler och hälsar, så som bara en tant med rullator kan göra. Hon frågar och jag svarar No, I don't think so. I'm sorry. Precis som vanligt, precis som vem som helst. Långt borta, förbi grönsakshandlaren, kan man ana en röd buss med en gul text 371 Richmond. Den bromsar något för sent och stannar några meter bort. Låter tanten med rullatorn kliva på först. Tar sedan steget in och sätter mitt Oyster card mot plattan. Som alla andra. Busschauffören nickar till hälsning. Precis som till alla andra. Han anar inte. Tanten anar inte. Småkillarna i skoluniform anar inte. Det känns så himla fint. Att smälta in i den här världen. Vara en del av vardagen.
♦
Jag har länge drömt om att äga en hatt. Idag blev det verklighet.
And they're talkin' just outside my window
freezing
Jag fryser. Sitter gömd under täcket med min mössa på. Skakar lite. Huttrar lite. Värmen har varit på i snart två timmar,
men vet inte om jag känner av någon skillnad. Om fyra timmar stängs den av och då börjar kylan ta över huset igen. Kylan
som attackerar en så fort man stiger upp ur sängen på morgonen. Attans, att det alltid ska vara så kallt!
om jag ändå inte glömt mina vantar på bussen..
men vet inte om jag känner av någon skillnad. Om fyra timmar stängs den av och då börjar kylan ta över huset igen. Kylan
som attackerar en så fort man stiger upp ur sängen på morgonen. Attans, att det alltid ska vara så kallt!
om jag ändå inte glömt mina vantar på bussen..
When the day is done
This is the life
Two Door Cinema Club
She had polkadots and rubies in her dreams
Kastar leendes upp löv i luften, sekunden innan de ger efter tyngdlagen och faller ner igen.
Där står jag sedan, med utsikt över Houses of Parliaments och med löv i håret.
Wouldn't it be sweet if she could die from a broken heart?
Där står jag sedan, med utsikt över Houses of Parliaments och med löv i håret.
Wouldn't it be sweet if she could die from a broken heart?
bland turbotorskar och skrukketroll
Finns inte så mycket att säga egentligen. En kväll med förväntningar som ganska snart kollapsade. Varför inte släppa in oss idag när vi fick komma in igår? Senare taxi mot Wimbledon även denna kväll. Glada miner. Glada norrmän. Och en av dem lyckades fastna på varenda bild. Där ser man!
Rumpetroll och pansartaxar på blinkepartaj
Det blev ganska så sent igår. Vi som skulle ha en lugn kväll på en av stadens pubar och inte komma hem alltför sent.
Slutade med att vi träffade på ett gäng snälla norrmän som bjöd oss på efterfest i Wimbledon. Ser man på. Tjena hej!
Ikväll bär det av till samma plats, där vi ska möta upp samma norrmän. Hoppas på en mucho trevlig kväll, och
förhoppningsvis ska jag förstå lite bättre vad de säger denna kväll. Jag menar, om de kan förstå min svenska
så bra så boorde det inte vara så svårt för mig att förstå deras norska? ack ack ack.
Slutade med att vi träffade på ett gäng snälla norrmän som bjöd oss på efterfest i Wimbledon. Ser man på. Tjena hej!
Ikväll bär det av till samma plats, där vi ska möta upp samma norrmän. Hoppas på en mucho trevlig kväll, och
förhoppningsvis ska jag förstå lite bättre vad de säger denna kväll. Jag menar, om de kan förstå min svenska
så bra så boorde det inte vara så svårt för mig att förstå deras norska? ack ack ack.
Can you piece me back together?
Så fint. Doftar aprilhimmel, vitsippor och fjärilar i magen. Melodica, Melody and Me.
Once every second
Föreläsning. Inspirerande och intressant. Av ett före detta fotbollsproffs i Italien. Nu författare, journalist och musiker.
Martin Bengtsson är namnet. Han genomskådade fotbollsvärlden, världen som drog ner honom till botten och nästan tog hans liv. Han pratade om identitet, om vad manlighet egentligen är. Om hur man lyckas. Om att misslyckas. Och spelade lite musik på sin svarta gitarr.
Läs hans bok I skuggan av San Siro och lyssna på hans fina melodier.
Speciellt denhär, som han skrev efter sitt självmordsförsök.
retail therapy
I Kingston för att fixa med Oyster card. Skulle bara gå förbi Primark på vägen. Råkade kika in genom skyltfönstret och gick in. Bestämde mig för att bara köpa strumpbyxor till fredag. Hittade på väg dit väldens finaste kjol med blommor på. Kunde inte låta bli. Blommiga kjolar kan man aldrig få för många av. Säger hon som redan har fyra stycken andra hängande i garderoben.
why are you hiding?
Sea life
London Aquarium, i söndags med Mia.
två fina vänner
Ben och Maria
Perfektion
Får gåshud och det ger mig rysningar. Och bara tanken på att vi har biljetter till
självaste Johnny Flynn i början av December gör att fjärilarna i min mage väcks till liv.
mellan botten och stjärnorna
Vad gjorde vi av tiden?
Vad gjorde vi av alla dessa ord?
Vad gjorde vi av alla dessa ord?
Vad gjorde vi av äventyren och drömmarna vi såg?
Vad gjorde vi för lite?
Andreas Grega – Där va vi förenade
Vad gjorde vi för lite?
Andreas Grega – Där va vi förenade
Fredag
Green Park. Changing of the guards, Buckingham Palace. Small Ben, Victoria.
expectations.
Känns som om alla lediga dagar/kvällar/nätter utan vidare mening i den här staden bevaras och sparas.
Skapar stora svarta hål i min almanacka som kommer sluka mig skoningslöst den dag då jag sitter på planet härifrån.
Ont i magen, ångest och en klump i halsen.
disappointments and unfulfilled dreams
Skapar stora svarta hål i min almanacka som kommer sluka mig skoningslöst den dag då jag sitter på planet härifrån.
Ont i magen, ångest och en klump i halsen.
disappointments and unfulfilled dreams
Last night
- Pub-häng i Kensington
- Träffade på Dag plus hans bror och kusin.
- Träffade på bank-snubbar på tunnelbanan hem. Ed och Ian. "Oh, you look like the smart one!"
Look right -->
Jag är vid liv. För det vill jag tacka min fina familj, alla tokiga vänner, Håkan Hellström, filuren som uppfann kaffet, kakaobönan
och snubbarna som var snälla att skriva LOOK RIGHT / LOOK LEFT / LOOK BOTH WAYS på Londons övergångsställen.
Annars hade jag säkerligen blivit mosad mot en motorhuv för längesedan. TACK!
Falling leaves
Kiss me in the autumn at the station by the drycleaner's and the fellas selling travelcards.
Hold my hands and tell me that The Fall will never leave me and The Actionnettes won't break my heart.
Write my name in marker pen across the local bus stop and I'll steal you all the books you love.
Pocketbooks – Falling Leaves
onsdag
skånskt besök
De tre skånska vännerna och Linnea. Har idag lekt turist i staden med Nikon i högsta hugg.
Sväng om Sherlock Holmes-Museet och Tower of London + Tower Bridge. Även en kik in i Beatles-affären.
Nu ska jag möta upp Beccs vid min busshållplats så att hon hittar hit och senare ska vi möta upp de andra.
give ☮ a chance
give ☮ a chance
£ £ £
Linnea har under de senaste dagarna käkat upp sina pengar. Alltså bokstavligt, spenderat x antal pund på just mat.
Men det går liksom inte att komma ifrån, hur mycket frukost man än äter så blir man till slut hungrig förr eller senare.
Man blir hungrig av att spendera timmar i London tunnelbanesystem för att försöka ta sig till Brick Lane. Man blir
hungrig av att trängas bland allt folk längs Oxford street. Man blir hungrig av att bara existera. Så är det bara.
Och än har november knappt börjat. Ack ack.
Dags att skita ner sig, slita sönder sina kläder och sätta sig på en kartongbit i staden
och hoppas på att generösa människor går förbi?
Intalar mig själv klänningen (världens finaste till nyårsafton) som jag köpte idag inte alls
bidragit till min skrämmande låga summa på kontot. Blir nog bäst så.
Men det går liksom inte att komma ifrån, hur mycket frukost man än äter så blir man till slut hungrig förr eller senare.
Man blir hungrig av att spendera timmar i London tunnelbanesystem för att försöka ta sig till Brick Lane. Man blir
hungrig av att trängas bland allt folk längs Oxford street. Man blir hungrig av att bara existera. Så är det bara.
Och än har november knappt börjat. Ack ack.
Dags att skita ner sig, slita sönder sina kläder och sätta sig på en kartongbit i staden
och hoppas på att generösa människor går förbi?
Intalar mig själv klänningen (världens finaste till nyårsafton) som jag köpte idag inte alls
bidragit till min skrämmande låga summa på kontot. Blir nog bäst så.
2 steg från paradise
♥
