Snökaos, med London-mått mätt. Egentligen bara stora fina flingor som så sakta dalar ner mot marken. 
Ikväll smälte de inte bort då de nådde asfalten, så som de gjort tidigare. De har nu istället lagt sig som
en tunt täcke över stadens gator, bilar och hustak. Stannade till på trottoaren. Så himla fint att stå under
en av gatlamporna och kika upp mot de upplysta snöflingorna. Vägrade inse att det var för kallt för att
stå stilla. Att känseln, i fingrarna utan vantar, inte längre existerade. Långsamma steg hemåt. En räv
sprang halvvägs över vägen. Stannade. Kikade nyfiket på mig innan den försvann in i mörkret. Vände
mig om och såg fotspåren jag lämnat på trottoaren bakom mig.