Det känns som om saker och ting håller på att ordna sig nu. Någon form av kontroll. Om 24 timmar är vi påväg. Tokigt.

Så mycket tankar som snurrar. Det känns som att jag har kontroll. Trots att resväskan nu är tom, och att allt som imorgon ska ligga i, nu ligger i högar på golvet. Den tjugofjärde januari förra året var jag så säker på mitt val. Sedan dess har jag alltid funderat på om det är rätt väg att gå, och gör det fortfarande, såhär dagen innan. Antar att det enklaste hade varit att stanna hemma, fortsätta att leva mitt vanliga liv. Men det känns allt annat än lockande. Inte nu. Någonstans långt inne så finns längtan av att komma bort härifrån. Göra något av mitt liv. Jag vill det här. Och jag kommer bli så galet stolt över mig själv när jag väl kommer tillbaka. När jag kommer tillbaka till ett Halmstad som näst intill stått still.