Jag saknar känslan av staketet tryckt mot magen när de spelar min favoritsång. Basen som tränger in i varenda cell i kroppen. Jag saknar dina ord i mörkret. Daggen i gräset. Brännässlor mot känslig hud. Jag saknar lyckoruset. Musiken. Skratten. Pussarna. Ljudet av för stora stövlar mot en lerig stig där det en gång var gräs.Jag saknar att vakna upp bredvid gårdagens lycka. Att somna till ljudet av when we were winning som ekar mellan tälten. Jag saknar att dansa till dålig musik som just ikväll är något av det finaste jag någonsin hört. Spontaniteten. Att hälsa på alla jag möter, utan att de tycker att jag är konstig.