Det är allt annat än lätt. Det är svårt det här. Svårare än vad jag tror att någon av oss kunde tänka sig. Tryggheten ersätts med äventyr. Hemma byts ut mot något främmande. Jag är glad att jag fortfarande kan andas. Jag kan stå på mina ben. Jag har fortfarande kontroll över paniken och nervositeten som ständigt expanderar till något större för varje dag. Varje timma. Än så länge kan jag tygla det kaos som ständigt försöker ta över. Än så länge går det bra. Jag klarar mig fint. Jag vill ju det här. Egentligen.