Vädret var aningens grått men ändå fint, så jag bestämde mig för klänning och bara ben. Att det sedan började regna ändrade inte mina planer. Regn är fint och vad passar bättre till något fint än en blommig klänning? Just det. Ibland så känns det som att jag är den enda i hela världen som faktiskt tycker om regn. (Bortsett från fattiga bönder när deras åkrar torkar då, såklart.) Men inte bara ibland, utan mest hela tiden. Tror att min kärlek till regn är ganska udda. Hur som. Promenad till stan i regnet i min blommiga klänning under mitt fina älsklings-paraply (som senare gick sönder.. attans!). Vincent Vicious började röja på scen och lika lagom lägligt så slutade det regna. Kärlek. Lycka. Konfetti. En massa fint folk dessutom. Det började mörkna och Oskar Linnros tog över. Över mina förväntningar. Folk blev tokiga. Dans dans dans. Sedan promenad hem. I regnet. Med ett trasigt paraply. Ja, ungefär sådär såg min fredagskväll ut. Har Linnea blivit sjuk? Hade hon inte kameran med sig? undrar kanske ni. Eller kanske inte. Hur som. Jo. Såklart hade jag det. En analog med en nästan-full filmrulle som ska framkallas nästa vecka. Se där. Spännande. Kommer inte ihåg vad som finns med på den där. Det får vi se.. men nu ska jag sluta svamla. Och sova istället. Sov sött. Godnatt.