Det är något magiskt med allsång. Allsång är allsång, väldigts svenskt, och det spelar ingen roll huur mycket man hatar det -man älskar det lika mycket ändå! Det finns liksom där inom en sedan man föddes. Men hur upptäcker man då sina oanade känslor för allsång?
-Jo, det är när man har Allsång på Skansen lite i bakgrunden, inser att man sitter och gungar fram och tillbaka helt oavsiktligt, och plötligt börjar nynna med i de allför kända låtarna.

Haha, precis som jag gjorde för en liiten liten stund sedan. Nä nu! Nu ska jag kika på HMs höstkläder ;)

LinneAh!