Nämnligen så att jag imorse fick ett sms från posten om att min blivande livskamrat kommit, och var redo att hämtas, äntligen!
Så där kom jag insläntrandes till posthörnet på Mickedala livs och möttes av en man i sina bästa dagar, det stank av cigarettrök -smart att röka inomhus grabben!! i din egna butik dessutom.., sa att jag skulle hämta ut ett paket och läste upp nummret som jag fått i sms:et. Jag fick lämna ut mitt leg, han tittade på det och sedan såg jag hur beskymmers-rynkorna poppade upp på en nanosekund. Jag märkte att han inte riktigt fick ihop det -jovisst det var jag på kortet och jag hette Linnea.. men paketat var ju adresserat till en Doktor Stefan. Efter en stunds förklaring och lätt övertalning (läs: alldeles FÖR lätt) gick han med på:

-att det faktiskt var jag som var hans dotter vi har trots allt samma efternamn 
-att det var han som beställt
-men att det var mitt paket

Så sedan kunde jag bara promenera ut ur butiken med mitt älskade paket i famnen.  Aaahwie!