f r e d a g



Gårdagen. Ack ack ack. What a night! Lyckades snacka oss in på The Tunne där vi träffade på söta samhällare. Hängde där tills folket övergav stället för Oceana. Övervägde att ta första bästa buss hem, men nej, som tur var provade vi lyckan på Bacardi. Dansade till dunkdunk som knappast borde få kallas musik. Vinkade adjö till Ems, Lou och Sandy. Stötte på en generös snubbe, jo men visst! tack! Han försvann sedan lika fort som han dök upp och jag och fina Beccs dansade lite till. Lite ont i fötterna och med planer på hemfärd mötte vi Charlie och Billy. Trevlans! Fick följe hem, även om det blev en låååång omväg. Och så slutade den kvällen.

kompis i St James's park

jag tycker om den här staden.

Öppnar dörren och går ut genom grinden. Säger good morning till grannen, precis så som vem som helst skulle ha gjort. Fortätter framåt. Stannar till och kelar lite med den vita katten som alltid sitter på muren några hus bort. Det är tomt vid busshållplatsen. Det är kallt och regnet hänger i luften som den brukar göra tidiga mornar. Efter några minuter kommer en äldre dam. Känner inte igen henne men hon ler och hälsar, så som bara en tant med rullator kan göra. Hon frågar och jag svarar No, I don't think so. I'm sorry. Precis som vanligt, precis som vem som helst. Långt borta, förbi grönsakshandlaren, kan man ana en röd buss med en gul text 371 Richmond. Den bromsar något för sent och stannar några meter bort. Låter tanten med rullatorn kliva på först. Tar sedan steget in och sätter mitt Oyster card mot plattan. Som alla andra. Busschauffören nickar till hälsning. Precis som till alla andra. Han anar inte. Tanten anar inte. Småkillarna i skoluniform anar inte. Det känns så himla fint. Att smälta in i den här världen. Vara en del av vardagen.


Jag har länge drömt om att äga en hatt. Idag blev det verklighet.

And they're talkin' just outside my window


we♥it


The Rumble Strips – London

freezing

Jag fryser. Sitter gömd under täcket med min mössa på. Skakar lite. Huttrar lite. Värmen har varit på i snart två timmar,
men vet inte om jag känner av någon skillnad. Om fyra timmar stängs den av och då börjar kylan ta över huset igen. Kylan
som attackerar en så fort man stiger upp ur sängen på morgonen. Attans, att det alltid ska vara så kallt!

om jag ändå inte glömt mina vantar på bussen..

When the day is done

The Legends – When the day is done

This is the life

TWO DOOR CINEMA CLUB SKA TILL EMMABODA! JAG VILL BARA DANSA. BARA SKRATTA. BARA VARA DÄR. TYP NU. BLAND TRASIGA TÄLT,  FINA MÄNNISKOR, LERIGA STÖVLAR OCH TOMMA ÖLBURKAR. TJENA HEJ.

Two Door Cinema Club

She had polkadots and rubies in her dreams

Kastar leendes upp löv i luften, sekunden innan de ger efter tyngdlagen och faller ner igen.
Där står jag sedan, med utsikt över Houses of Parliaments och med löv i håret.

Wouldn't it be sweet if she could die from a broken heart?

bland turbotorskar och skrukketroll

Finns inte så mycket att säga egentligen. En kväll med förväntningar som ganska snart kollapsade. Varför inte släppa in oss idag när vi fick komma in igår? Senare taxi mot Wimbledon även denna kväll. Glada miner. Glada norrmän. Och en av dem lyckades fastna på varenda bild. Där ser man!

Rumpetroll och pansartaxar på blinkepartaj

Det blev ganska så sent igår. Vi som skulle ha en lugn kväll på en av stadens pubar och inte komma hem alltför sent. 
Slutade med att vi träffade på ett gäng snälla norrmän som bjöd oss på efterfest i Wimbledon. Ser man på. Tjena hej!

Ikväll bär det av till samma plats, där vi ska möta upp samma norrmän. Hoppas på en mucho trevlig kväll, och
förhoppningsvis ska jag förstå lite bättre vad de säger denna kväll. Jag menar, om de kan förstå min svenska
så bra så boorde det inte vara så svårt för mig att förstå deras norska? ack ack ack.

Can you piece me back together?



Så fint. Doftar aprilhimmel, vitsippor och fjärilar i magen. Melodica, Melody and Me.

Once every second



Föreläsning. Inspirerande och intressant. Av ett före detta fotbollsproffs i Italien. Nu författare, journalist och musiker.
Martin Bengtsson är namnet. Han genomskådade fotbollsvärlden, världen som drog ner honom till botten och nästan tog hans liv. Han pratade om identitet, om vad manlighet egentligen är. Om hur man lyckas. Om att misslyckas. Och spelade lite musik på sin svarta gitarr.

Läs hans bok I skuggan av San Siro och lyssna på hans fina melodier.
Speciellt denhär, som han skrev efter sitt självmordsförsök.

retail therapy



I Kingston för att fixa med Oyster card. Skulle bara gå förbi Primark på vägen. Råkade kika in genom skyltfönstret och gick in. Bestämde mig för att bara köpa strumpbyxor till fredag. Hittade på väg dit väldens finaste kjol med blommor på. Kunde inte låta bli. Blommiga kjolar kan man aldrig få för många av. Säger hon som redan har fyra stycken andra hängande i garderoben.

why are you hiding?

Sea life

London Aquarium, i söndags med Mia.

två fina vänner



Ben och Maria

Perfektion


Får gåshud och det ger mig rysningar.
Och bara tanken på att vi har biljetter till
självaste Johnny Flynn i början av December gör att fjärilarna i min mage väcks till liv.

mellan botten och stjärnorna

Vad gjorde vi av tiden?
Vad gjorde vi av alla dessa ord?
Vad gjorde vi av äventyren och drömmarna vi såg?

Vad gjorde vi för lite?

Andreas Grega – Där va vi förenade

Fredag

Green Park. Changing of the guards, Buckingham Palace. Small Ben, Victoria.
Tidigare inlägg Nyare inlägg

dagar till London!