24 oktober

Det är den 24 oktober idag. FN-dagen. Min första FN-dag på flera år som jag inte firar i S:t Nikolai med finaste Nova Cantica.
Jag går sönder lite inombords. åh. Jag vill också stå där i den mest osmickrande mörkröda klänning som finns på denna jord.
Stå där med fint NC-folk och sjunga så att kristallkronorna skakar. Lyssna på ett tal om fred som är så långt att man somnar.
Ja, tänka sig. Jag saknar er. Mycket!

The Bohemian

Waldemaar – The Bohemian

Time may change me, but I can't trace time

Har idag vandrat fram och tillbaka på High street Kensington. Är nu x antal pund fattigare. Men vad gör det, nu när jag fick finfina
saker med mig hem. Klänning från Topshop, klackar från New Look och strumpor med spets-volang från American Apparel. Dessutom
har jag blivit lite smått kär i Urban Outfitters. Gosh, så mycket fint! Skulle inte ha något emot om deras klänningar fick för sig att
flytta hem till min garderob. Med mig ut därifrån fick med mig en mörkblå kjol med blommor på. Och en knepig oversize-tröja.
Det var rea, och tur det. Annars hade jag varit ruinerad vid den här tiden. If i had a million pounds..

Just nu lyssnar jag på sånthär och knaprar på knäckebröd.
Tänker på hur fint livet är. 
Att jag snart varit i den här staden i fler dagar än vad jag har kvar.
Jag vill inte att den här tiden ska ta slut. Men tiden går inte att stanna. 
Kommer aldrig bli färdig med den här staden. Aldrig.

och vi går ut och brinner upp i natten

Fredag och choklad

En fin kombination. Jag och fina Mia tog tunnelbanan in till staden. Blev varm choklad och chokladkaka på Regent street. Kalas.

Abbey road

Helt fel vinkel, från fel sida av vägen, gående åt fel håll. Han går i alla fall barfota. Det är alltid något. Men hur som. 
Samma övergångsställe. Tänka sig. Jag har idag gått i fotspåren av fyra väldigt speciella personer. Några av de absolut 
största i musikvärlden. Magiskt. Även inspelningsstudion skymtas på bild två. Lite svårt att förstå. Att det var här allt skapades.

lite som att komma hem


I vårt svenska tempel. Med vår bibel mitt på bordet. Såklart. En före-bild på våra tomma tallrikar finns inte, köttbulls-hungern var
för stor att motstå så det hanns inte med. Men det blev en fin paus. Lite doft och smak från kära Sverige. Med mig hem fick jag
dessutom pepparkakor, jordgubbssylt, knäckebröd och Kalles kaviar. Kärlek!

Onsdag.

Solen skiner över grannhusen. Kikar man ut skulle men nästan kunna tro att det är varmt också. Men nej, det är isande kallt. Ungefär
som det är i mitt hus. Engelsmän och isoleringsteknik alltså.. ack ack. Sitter nu i sängen med Maddie bredvid. Hon är så söt när hon
trycker sig nära som det bara går. Det är fint med fyrbent sällskap. 

Imorgon bär det av på utflykt med skolan igen. Men inte till Stonehenge och Bath som förra gången, denna gång är det religiösa byggnader
som gäller. Vi snackar Hindu-tempel, moské och IKEA. Ja, precis. Tror mest att Pat och Chris ser IKEA som ett fint lunch/paus-ställe, och
inte som något annat. Men, jag menar. OM det vore så att Sverige var en egen religion, så är såklart IKEA den heliga byggnaden. Den
heliga skriften är helt klart IKEA-katalogen och vid våra högtidliga ritualer äter vi köttbullar med lingonsylt sittandes på röda ♥-kuddar.

Nu ska det fixas och donas lite. En powerpoint-presentation om judendomen ska slängas ihop lite fint. På engelska dessutom. Lovely! 
Har för tillfället även ett lite smått hemligt projekt på gång. Innefattande x antal rosa post-it-lappar, Nikon, min vita dörr och fjärrutlösaren. 
Mer kan jag inte säga. mohaha

jag har stått i regnet

Det regnar på stadens gator idag. Ovanligt, tänker kanske ni. Ja faktiskt, tänker jag då. Vi brukar ha sol, eller möjligtvis molnigt ibland också. Har ändå alltid ett paraply med mig. Även om det sällan behövs. Var jag än är, vart jag än är på väg. Det har blivit en rutin. Självklarhet. Det ligger alltid i min väska. Alltid alltid ALLTID. Förutom just idag. Såklart. Regn för första gången på en vecka eller två (bortsett från fredags kväll som inte riktigt räknas..) och då passar jag på att lämna det hemma. Lyckat. Känner mig nu som en dränkt katt. Härligt.


... så länge att jag börjat krympa.
Håkan  Hellström - Shelley

de levde i misär och jag hörde stråkar

"det här är min tid. det här är mitt liv. de tappade (och jag hittade). de gick iland och jag flöt iväg."

2 steg från paradise

Jag har slutat att ta med mig kameran överallt. Inget medvetet, det har bara blivit så. Antar att det är ett tecken på att det blivit vardag här. Röda bussar känns inte längre så speciellt och skoj att fotografera. Det känns helt normalt att bilarna kör på fel sida.

Hur som. Firar denna söndagskväll med att lyssna på fina Håkan. Borde kanske egentligen spendera lite tid med matteboken och logaritmer. Men nej, inte ikväll.

Covent garden.

trevlig dag i staden. jag gillar London. mycket.

281

Gårdagens plan var att erövra Richmond. Ändrade planer och vi tog oss till Twickenham istället. Jag och Mia.
Resten är Historia.

Lomography

Jag må vara konstig, men jag har en tendens att kära ner mig i materiella ting.
Allt från blommiga rosetter, gamla plåtburkar och skor till snygga skivomslag och paraplyer.

Today's lover: världens finaste kamera.



Why?
1: den är analog
2: den har inbyggd fisheye
3: den är persikofärgad
4: den är numera min


Urban Outfitters, £45. Love at first sight. Hur kan man inte falla pladask? Precis, omöjligt.

Fikapaus

Vilar benen. Fikapaus. Kensington high street. Ett stort antal pund spenderades. He he.

Torsdag.

Torsdag. Frukost i sängen och lite sovmorgon på det. Mums.
Håller på att filura ut vad för kläder som passar bäst en dag som denna och ska snart ta 371an till skolan. När vi slutat bär det av till Richmond för att där ta tuben in till Stan. Stan med stort S. Det vankas shopping och mat på något fancy ställe. Heja! Men först. Matte, svenska och nk.

We won't get any younger

Det var så mörkt när jag vaknade. Saknar att få vakna till solen som lysen genom persiennen. Igår
kväll tänkte jag inte ens på att dra ner den, men det märktes knappt. Utanför var det bara grått och mörkt.
Så mycket mörkare än vad det brukar vara. Men det är oktober nu, så det kanske inte är så konstigt. 

Oktober. Redan. Tiden går så snabbt att jag nästan blir åksjuk. Så mycket som jag vill hinna med.
Skrev igår upp en lista. Tjugonio små fyrkanter blev det tillslut, varav fem redan är förkryssade.
Platser att besöka, atmosfärer att uppleva, saker att se, dofter att lukta, caféer att fika på.

We won't get any younger. Det här är är vår tid. Min tid. Dagarna som är kvar i den här staden
blir bara färre och färre. En tävling mot tiden och dagarna som flyger iväg. Men även om jag åker
här ifrån med tjugonio kryssade rutor, så kommer jag aldrig vara färdig med den här staden.



Man måste dö några gånger innan man kan leva


Håkan = ♥

I wish that i could see you soon

well i have no way to say and there's nothing i can do..

ett sätt att se på saker.

Jag fick falafel med hummus till middag ikväll. Kikärtor och kikärtor, med andra ord. Känns egentligen passande att säga något destruktivt och negativt om denna stackars ärta. Men tänka sig, efter 42 dagar som vegetarian så funkade det fint. Man vänjer sig, helt enkelt. Om en vecka kanske jag till och med kan erkänna att jag tyckte om det..

Fick idag tillbaka matteprovet från i fredags. Resultatet var varken över eller under förväntan. Jag gjorde mina elva uppgifter hög på panodil och med dunkande huvud, så jag hade inte väntat mig stordåd. Men jag är ändå nöjd, och det känns väldigt bra att kunna vara det utan att ha fått högsta betyg. Jag måste se saker utifrån vad det är, annars skulle jag bli tokig. Visst, skulle jag ha gjort om det hela idag hade jag antagligen lyckats bättre. Men i fredags under dedär 80 minuterna, gjorde jag det bästa jag kunde just då. Och vad folk än säger, så är det det enda som betyder något.
Tidigare inlägg Nyare inlägg

dagar till London!